Jag får ofta frågor och samtal som rör Pay-and-jump. Eller pay-and-ride för den delen. Vad är det som gäller och hur fungerar det egentligen?
Så här ser vi på det:
Pay-and-jump och pay-and-ride är träningstillfällen där man
tränar under tävlingslika förhållanden. Alltså man låter hästen tro att det är
en tävling fast det är en träning.
En tävling definieras av att prestationen spelar roll.
D.v.s. att man mäter prestationen antingen gentemot ett förutbestämt mål (t.ex.
noll fel eller en viss procent) eller gentemot de andra som är på
tävlingsplatsen och där resultatet premieras på nåt sätt. Man rangordnar de
deltagande ekipagen i förhållande till varandra utifrån hur de presterat vid
aktiviteten. Definitionen enligt Wikipedia är: En tävling är en särskilt anordnad tillställning där flera personer eller lag mäter sina färdigheter på något område för att kunna rangordna deltagarna.
I första momentet av det gemensamma Tävlingsreglementet för Svenska Ridsportförbundet och som gäller alla grenar står att läsa: Tävlingsbestämmelserna ska tillämpas vid tävlingar anordnade av organisationer anslutna till Svenska Ridsportförbundet. [...] Organisation, ryttare, funktionär och annan person som deltar i Svenska Ridsportförbundets verksamhet, har genom sin med verkan på avtalsrättslig grund accepterat att i alla delar följa TR.
D.v.s. att man när man ska anordna en tävling gör det genom att
anmäla tävlingen till förbundet, få den godkänd, skriva en proposition, anlita
godkända – licensierade domare och andra funktionärer och så vidare.
När man som privatperson löser licens för Svenska Ridsportförbundet förbinder
man sig på samma sätt att följa TR. Licens måste man ha på alla tävlingar som inte är
rena klubbtävlingar (där man alltså är medlem i den förening som anordnar
tävlingen): TR I, moment 130 andra punkten.
Eftersom Pay-and-jump (och dylikt) är träningar så krävs
inte licenser, tillfället måste inte godkännas av Svenska Ridsportförbundet
(eller distriktet) och man måste inte följa tävlingsreglementet. Det
rekommenderas ändå att man följer TR i avseende av säkerhet, djurskydd och även
andra delar men det är inte något som SvRF påverkar eftersom man inte heller
reglerar andra träningstillfällen som föreningar ordnar.
Om man vid en aktivitet delar ut något i förhållande till
prestationen eller rangordningar deltagarna utifrån resultat är aktiviteten en
tävling. Alltså ska den då ansökas om via SvRF/distrikt, alla deltagare ska ha grönt
kort och licenser, det ska finnas domare och TR ska följas i alla avseenden.
Det är alltså inte tillåtet att dela ut, eller sälja
rosetter eller andra priser vid träningar om de är kopplade till prestationen
på aktiviteten. För då är det en tävling. Det spelar ingen roll om priset/rosetten ingår i deltagaravgiften som man betalar innan man rider eller om man kan köpa den efter. Är rosetten i relation till prestationen är det en tävling. Om alla får köpa rosett eller vad det
nu må vara, oavsett hur de presterar på aktiviteten då är det inte att anse som
pris för prestation utan då kan man säga att det är en deltagarrosett t.ex. och
då är det inte att anse som en tävling.
Om man ordnar en pay-and-jump så är det ok att göra en
klubbtävling vid samma tillfälle. Dvs att alla ryttare som deltar från
hemmaklubben samtidigt deltar i en klubbtävling och att deras resultat
rangordnas i förhållande till varandra och de får pris, alt att de får clear
round-rosett. Det är också ok att alla som vill delta i klubbtävlingen då blir
medlemmar i klubben. Det är fullt möjligt att vara medlem i hur många klubbar
som helst.
Alltså: Inga priser eller rosetter vid pay-and-jumps eller andra träningar om de är relaterade till prestationen på aktiviteten. Inga resultatlistor. Ingen rangordning av ekipagen.
Det kan vara lätt att tänka att dessa enkla träningar är bra
första ”tävlingar” för oerfarna ekipage. Att det inte borde spela någon roll om
man delar ut lite rosetter och har lite resultat. Men det gör det, och inte bara för att vi ska följa de regler som vi satt upp för vår verksamhet. TR finns för
att skydda ryttare och hästar. För att säkerställa att alla tävlar på lika
villkor. Det finns banbyggare som bygger bra banor för hästar och ryttare på
den nivå som tävlingen är på och det finns domare som säkerställer att
aktiviteten genomförs på ett bra sätt för både ryttare och hästar. Att de
ekipage som har minst erfarenhet genomför sina första tävlingsstarter där banan
kan vara byggd av vem som helst och det inte finns någon som säkerställer att
aktiviteten är säker för ekipagen kan vara farligt och ge både häst och ryttare
dåliga erfarenheter för framtiden.
Precis det som gör att människor vill ha rosetter – precis det gör att rosetterna faktiskt bidrar till stress, press och en annan inställning till aktiviteten. Just det som skulle göra pay-and-jump till en bra träning försvinner ju om man gör det till en tävling igen.
Låt pay-and-jumps får vara just vad de är – träningar. Låt
ekipagen träna under tävlingslika förhållanden utan att lägga till pressen av
att också konkurrera med de andra på platsen eller med förväntningarna om att
nå ett visst resultat. Låt rosetter och priser vänta tills vi tävlar om dem i
enlighet med de regler som vi gemensamt skrivit under på.
Då blir de också
värda mer när de hänger där på väggen sen.
Glad sommar!