Till alla er som ger av er tid!

I dessa dagar är det lätt att bli ödmjuk. Överallt svämmar sociala medier över med engagemang och idéer från människor som vill hjälpa till. Som vill ge av sin tid för något de tycker är viktigt. Det är fantastiskt!

Distriktet har startat #ridsporthjälpen efter en kontakt från en medlem som startat insamling på sin förening och ville sprida det i hela Ridsportuppland. Fram till 21 september kan föreningarna lämna in bidrag som distriktet sedan kommer vidarebefordra till UNHCR (FNs flyktingorgan). En liten hjälp kanske men alla bidrag räknas. 

Igår var jag på ridning med min dotter som är sex år och har börjat på ridskola nu i höst. I stallgången samlades de förväntansfulla nybörjarna. Några kaxiga och några rädda. De känner inte hästarna, känner sig inte riktigt trygga med tyglar, stigbyglar och korta ben som knappt når nedanför sadelkåporna. I stallgången finns också några andra människor - dels mer eller mindre förskrämda föräldrar, en ridlärare och sedan de där andra - de stora tjejerna. Tjejer som ridit på ridskolan, kanske vuxit upp där. Några fortfarande ridskoleryttare och några med egen häst. De hjälper till. Varje onsdag är de där, ett gäng som hjälper nybörjarna, som leder om det behövs. Och de gör det med ett sådant engagemang!

Min dotter var lite osäker igår för hon tyckte ponnyn varit lite pigg förra veckan, men hon ville inte ha mig bredvid sig för hon vill klara sig själv. En snäll och hjälpsam tjej gick bredvid henne på lektionen. Och inte bara det. Hon peppade henne och sa att hon var duktig. Hon frågade hur det gick och berömde. 

På väg till parkeringen mötte vi tjejen igen. Jag tackade henne då så mycket för att hon ställer upp. För att hon engagerar sig och bidrar. Hon såg lite förvånad ut och sa igen till min dotter att "Visst hade det gått bra?!"

I somras var jag på en lite större dressyrtävling. Parkeringen var i en gräshage en bit från tävlingsplatsen. I grindhålet satt två tjejer i tonåren och visade vart man skulle parkera och delade ut kaffebiljetter. Det var en solig dag. Ja, rätt varm. De satt långt från tävlingarna mitt i solgasset så de kunde inte se varken ritter eller framridning. När jag efter några timmar åkte därifrån vevade jag ner rutan och en av tjejerna hoppade upp och undrade om det var något. Jag sa att jag bara ville tacka dem för att de ställde upp och satt där och bidrog till att ordna så trevliga tävlingar. Tjejerna lös förvånat upp och tackade så mycket. 

När jag körde därifrån på den lilla guppiga grusvägen så tänkte jag att jag ska jobba med mig själv att komma ihåg att säga det där. Att se dem som gör det möjligt för min dotter att få en positiv upplevelse av sin ridning. Eller dem som gör att jag kan åka på tävling tillsammans med min häst. Kanske spelar det inte någon roll, kanske gör det hela skillnaden för hur de upplever sin insats. Oavsett kostar det inte mig något att vara lite trevlig. De förtjänar att bli sedda. De som engagerar sig varje dag för att de älskar hästar. För att de är solidariska med sina föreningar och för att de lärt sig att man hjälps åt.

För tänk vad de kan åstadkomma i samhället och världen med den inställningen! 

Kanske kan vi alla bli lite bättre på att tacka lite mer och kräva lite mindre?

Ponnyer - väcker alltid känslor!

Jag är lång. Jag har varit det så länge jag kan minnas. Jag var sådär 173 cm över marken när jag började sjuan. Min älsklingshäst på ridskolan var C-ponnyn Fanny. Det var inte så kul att vara lång då. Men det är inte bara längden som spelar in när man rider ponny, speciellt inte om man vill tävla. Det är inte heller så många andra saker som kan ge upphov till sånt massiva diskussioner som tävlingar för ponny. Därför är det extra intressant att Svenska Ridsportförbundet idag lagt upp en länk till en webb-enkät om framtida åldergränser för ponnytävlingar på sin hemsida.

Bakgrunderna är flera och det är flera olika saker på oberoende av varandra påverkar detta. Riksidrottsförbundet har regler för barns tävlande och har länge haft synpunkter på hur barn tävlar inom ridsporten. Internationellt finns det olika andra åldrar för ponnyryttare. Internationella förbundet FEI har 16 år som maxålder på ponny medan man i England tillåts att rida C- och D-ponny tills man är 21. I Sverige har vi olika gränser för B-ponny beroende på vilken gren man rider, vilket också kan vara förvirrande för vissa ryttare. Åldern har ju (som jag tidigare nämnt) inte alltid med längden att göra) och det kan ju vara så att en 12-årig hoppryttare är längre än en 14-åring som inte längre får tävla sin B-ponny hoppning. 

Tävlingssektionen på Svenska Ridsportförbundet har därför länge diskuterat olika alternativ och nu kommer man med konkreta förslag som man ber om input på. Vill du svara finns enkäten här.

Det man tittar på är ålder för att börja tävla på tävlingar där man konkurrerar med andra, max-ålder för B-ponny samt en ny indelning för C- och D-ponnyer med två olika åldrar.

Grundtanken är att små barn (fram tills man fyller åtta år) ska få tävla, men inte rangordnas mot andra. Man kan alltså rida clear round eller andra bedömningar där alla som uppnår ett visst resultat får pris. Det handlar alltså om att mer fokusera på prestationen än resultatet. Resultatet är ju alltid beroende på vilka andra som är där just då, medan prestationen är den samma även om alla andra också är felfria, eller bara du är felfri. En felfri ritt är en felfri ritt.

Vad det gäller B-ponny är det helt enkelt att alla ska ha samma gräns.

Sen det lite nya. Man vill införa två nivåer för ryttare som rider C- och D-ponny. Detta för att det faktiskt är väldigt stor skillnad på en 14-åring och en 18-åring. Gränserna skulle då bli 14-16 år och 17-20 år (alla åldrar gäller de år man fyller den aktuella åldern). Man skulle då tillåtas tävla ponny högre upp i åldrarna (förutsatt att ekipaget är proportionerligt - det gäller fortfarande), vilket kanske skulle kunna leda till att färre slutar i samband med övergång till häst. Det skulle också innebära att ryttare som ska kvala till internationella mästerskap inte måste göra det i konkurrens med de som ändå inte får åka (ryttare 17-18 år idag). 

Tävlingssektionen ställer sedan följdfrågan: Om det inte är tillräckligt många för att bilda en egen "kategori" i en viss ålder, ska man då slå ihop samma åldrar oavsett kategori, eller ska man slå ihop samma kategori med olika åldrar? För på en dressyrtävling i någon mindre ort är det kanske inte helt sannolikt att man får ihop tillräckligt många för att kunna bilda egna grupper i alla kategorier. 

Personligen tycker jag att det är rimligare att slå ihop på ålder istället för på ponnykategori. Men det är bara jag. Vad tycker du? Svara på enkäten så Tävlingssektionen kan få ett så stort underlag som möjligt för att fatta beslut om hur det ska bli framöver. 

Som sagt - inget engagerar som ponny. Och det är lätt att förstå varför - Detta är Wild at Heart eller Wilda. Hos bor hos mig!

Allsvenskor... älskade och hatade

Nu är det snart dags för dem igen. De där lagserierna. Massor av människor och hästar som ska delta. Massor av föreningar och funktionärer som ska arrangera. Vilka ska få vara med? Hur ska vi ta ut laget? Vem ska rida först? Och sist? Och ska jag eller ska jag inte rida framridningsklass?

Segerstas lag i Elitserien 2013

Man tänker kanske inte så mycket på hur omfattande det faktiskt är, men funderar man en liten stund så inser man att det är tre ponnyserier i två grenar, och fyra plus två hästserier (fyra dressyr och två hoppning). Och varje serie har ju mellan 6-15 lag. 12x3 arrangörer alltså och så där 100-130 lag med fyra ryttare i varje... Ja vi är ganska många som är inblandade i allsvenskorna bara i det här distriktet. Och det är ju så roligt. 

Sammanhållningen, att få heja på hela laget, att åstadkomma något tillsammans, att glädjas åt någon annans framgång. Att hjälpas åt. Och en anledning att stanna på en dressyrtävling hela tiden till sista ryttaren. Bara en sån sak... 

KoRKs lag i div III 2011

Det kan som sagt också vara tufft med lag. Att inte bli uttagen. Att få prestationsångest när ens resultat betyder mycket för fler än bara mig själv. Att komma överens i gruppen och med lagledare och föräldrar. Vi på distriktet försöker hjälpa till med detta genom att erbjuda en kurs för lagledare. Kursen fokuserar på "jag som lagledare", "Gruppen och grupputveckling" och "Kommunikation, sociala medier och att bli ett team". I år är kursen tre kvällar (24/2, 5/3 och 12/3). Anmälan görs via vår hemsida: www.ridsport.se/uppland under utbildningar och anmälan. Du hittar anmälningsformuläret direkt här.

Kursen subventioneras med en del av lagavgiften, så vi hoppas att många tar tillfället att gå. 

Imorgon kväll är det annars dags för lagledar- och arrangörsmöte då vi går igenom regler, priser och andra frågor. Är du inte anmäld men vill gå - maila mig: distrikt@uppland.ridsport.se

Ungdomsledarkursen

Imorgon är det dags för höstens Ungdomsledarkurs att börja. Jag tycker det är så roligt med ULK-kurserna. Inom ridsporten är det självklart att när vi pratar om ungdomsledare så menar vi ungdomar som är ledare. Jag har fått lära mig, att så är det inte i andra idrotter, i alla fall inte i de flesta. Då är en ungdomsledare en vuxen som är ledare för ungdomar. Det är ju en väldig skillnad. 

 











Ridsporten har en lång tradition av att unga får ta plats och vara ledare. Det står ju t.ex. i Svenska Ridsportförbundets stadgar att det måste finnas en ungdomssektion och att sektionen har platser i den "stora" styrelsen. Överallt har ungdomar tillträde att vara med när beslut fattas. Det är ju väldigt viktigt, inte bara för att ridsporten består av många unga, utan också för att många unga då får bli tagna på allvar, får ta ansvar och visa att de har åsikter, kompetens och kunskap (en självklarhet kanske men inte alltid något som de får visa i praktiken). 

Det finns ju många företagsledare och ledar inom olika verksamheter som vittnar om att just ULKen var deras första ledarskapsutbildning. Det var en möjlighet att sedan också få ta en aktiv ledarroll i föreningen, eller på ridskolan och det blev den skola som sedan möjliggjorde en utveckling inom yrkeslivet. 


Många unga har framträdande ledarroller i sina föreningar, men det är inte alltid att man tänker på att detta är en enorm resurs när man söker jobb sen. CUS (centrala ungdomssektionen) har gjort ett arbete för att göra det lättare för unga att visa upp vilka kompetenser och erfarenheter som deras ideella engagemang fört med sig. Det heter "ledarpasset". 
 
Tanken är att man som ung och engagerad ska få hjälp med att lyfta fram sina kompetenser och erfarenheter utifrån ett jobb-perspektiv. Det finns också ett intyg som man kan få från sin förening eller sitt distrikt om man haft ett uppdrag, som man sedan kan ha och visa upp eller bifoga när man söker arbete/stipendium/utbildningar.

Jag hoppas, och tror, att det i helgens kull av nya unga ledare också finns några som om några år får betydande inflytande både inom ridsporten, näringslivet och samhället. Något att vara stolt över för alla ridsportare. 

Extra roligt är det också att helgen leds av två unga tjejer som för inte så många år sedan själva packade sina väskor för att åka till Tierp för att bli ungdomsledare och som på några år hamnat i distriktets ungdomssektion, ordnat stort EU-projekt för unga och nu utbildar nästa generation unga ledare. 

Ungdomsledare vid 2012 års ungdomskonferens i Uppsala

Tävlingskonferens

I helgen var jag och Johanna (som ju är ny tävlingskonsulent på distriktet) på Svenska Ridsportförbundets tävlingskonferens. Det var många inbjudna med både anställda från distrikt och förbundet centralt och många ideella med grenkommittér, tävlingssektionen och många ideella från distrikt. På dagordningen stod bl.a. barns tävlande och tävlingsadministrationen.

Jag vet att många föreningar har mycket bra tävlingsverksamhet som är mer anpassad för barn. Regler som kanske är lättare att förstå och tävlingsformer som är mer utbildande än konkurrerande. Ni får gärna skicka in exempel på tävlingar som ni har på er förening för mindre barn.

Ett exempel som kom fram på tävlingskonferensen var att man i Dalarna använd en form av poänghoppning där man fick 3 poäng om man hoppade hindret på första försöket, 2 poäng om man hopade det på andra försöket och 1 poäng om man hoppade det på tredje försökte (de sa inte vad som hände vid rivning). Klarade man inte hindret på tredje försökte fick man rida förbi. Man kunde också rida förbi ett hinder man inte våga eller ville hoppa. Det visade sig bra för ponnyerna lärde sig att det hjälpte inte att stanna (så att man kunde få gå ut) och barnen vågade vara med. Vad tycker du är ett bra upplägg på tävling för barn?

Vidare pratades det ganska mycket om fördelningen av arbetet inom förbundet. Som det är nu ansvarar ju centrala ridsportförbundet för tävlingar på nationell nivå (och internationell). Distrikten har hand om regionalt och nedåt. Distrikten har hand om alla allsvenskor upp till div I, utom i hoppning för häst då SvRF har hand om den (även om det är en serie som går helt på regional nivå). Div I dressyr för ponny handhas av distriktet men en del av reglerna fastställs centralt eftersom den är kvalande till elitserien. Det var lite diskussioner om hur man ska se på detta. När är det bättre att distrikten har hand om planeringarna och när är det bättre att man har planeringen centralt?! Tål att tänkas på.

En annan sak som framkom är att det görs 400.000 starter på tävlingar inom Svenska Ridsportförbundet varje år. Då inser man att det är en otrolig mängd! I Uppland har vi haft lite olika men i storleksordningen 13.000 starter. Det är rätt mycket det med. ungefär 140 tävlingar har vi i Uppland. Det tycker jag är väldigt bra av distriktets 34 föreningar att fixa. 

Alla vi som tävlar ska vara väldigt glada att många människor ägnar sin fritid, helt ideellt, åt att fixa tävlingar som vi kan delta på. Förhoppningsvis gynnar det arrangerande klubb men det krävs otroliga mängder ideellt arbete för att driva alla dessa tävlingar. Tack för det alla arrangörer!