Pay and jump

Jag får ofta frågor och samtal som rör Pay-and-jump. Eller pay-and-ride för den delen. Vad är det som gäller och hur fungerar det egentligen?

Så här ser vi på det:

Pay-and-jump och pay-and-ride är träningstillfällen där man tränar under tävlingslika förhållanden. Alltså man låter hästen tro att det är en tävling fast det är en träning. 

En tävling definieras av att prestationen spelar roll. D.v.s. att man mäter prestationen antingen gentemot ett förutbestämt mål (t.ex. noll fel eller en viss procent) eller gentemot de andra som är på tävlingsplatsen och där resultatet premieras på nåt sätt. Man rangordnar de deltagande ekipagen i förhållande till varandra utifrån hur de presterat vid aktiviteten. Definitionen enligt Wikipedia är: En tävling är en särskilt anordnad tillställning där flera personer eller lag mäter sina färdigheter på något område för att kunna rangordna deltagarna. 

I första momentet av det gemensamma Tävlingsreglementet för Svenska Ridsportförbundet och som gäller alla grenar står att läsa: Tävlingsbestämmelserna ska tillämpas vid tävlingar anordnade av organisationer anslutna till Svenska Ridsportförbundet. [...] Organisation, ryttare, funktionär och annan person som deltar i Svenska Ridsportförbundets verksamhet, har genom sin med­ verkan på avtalsrättslig grund accepterat att i alla delar följa TR. 

D.v.s. att man när man ska anordna en tävling gör det genom att anmäla tävlingen till förbundet, få den godkänd, skriva en proposition, anlita godkända – licensierade domare och andra funktionärer och så vidare. När man som privatperson löser licens för Svenska Ridsportförbundet förbinder man sig på samma sätt att följa TR. Licens måste man ha på alla tävlingar som inte är rena klubbtävlingar (där man alltså är medlem i den förening som anordnar tävlingen): TR I, moment 130 andra punkten. 

Eftersom Pay-and-jump (och dylikt) är träningar så krävs inte licenser, tillfället måste inte godkännas av Svenska Ridsportförbundet (eller distriktet) och man måste inte följa tävlingsreglementet. Det rekommenderas ändå att man följer TR i avseende av säkerhet, djurskydd och även andra delar men det är inte något som SvRF påverkar eftersom man inte heller reglerar andra träningstillfällen som föreningar ordnar.

Om man vid en aktivitet delar ut något i förhållande till prestationen eller rangordningar deltagarna utifrån resultat är aktiviteten en tävling. Alltså ska den då ansökas om via SvRF/distrikt, alla deltagare ska ha grönt kort och licenser, det ska finnas domare och TR ska följas i alla avseenden.

Det är alltså inte tillåtet att dela ut, eller sälja rosetter eller andra priser vid träningar om de är kopplade till prestationen på aktiviteten. För då är det en tävling. Det spelar ingen roll om priset/rosetten ingår i deltagaravgiften som man betalar innan man rider eller om man kan köpa den efter. Är rosetten i relation till prestationen är det en tävling. Om alla får köpa rosett eller vad det nu må vara, oavsett hur de presterar på aktiviteten då är det inte att anse som pris för prestation utan då kan man säga att det är en deltagarrosett t.ex. och då är det inte att anse som en tävling.

Om man ordnar en pay-and-jump så är det ok att göra en klubbtävling vid samma tillfälle. Dvs att alla ryttare som deltar från hemmaklubben samtidigt deltar i en klubbtävling och att deras resultat rangordnas i förhållande till varandra och de får pris, alt att de får clear round-rosett. Det är också ok att alla som vill delta i klubbtävlingen då blir medlemmar i klubben. Det är fullt möjligt att vara medlem i hur många klubbar som helst. 

Alltså: Inga priser eller rosetter vid pay-and-jumps eller andra träningar om de är relaterade till prestationen på aktiviteten. Inga resultatlistor. Ingen rangordning av ekipagen. 

Det kan vara lätt att tänka att dessa enkla träningar är bra första ”tävlingar” för oerfarna ekipage. Att det inte borde spela någon roll om man delar ut lite rosetter och har lite resultat. Men det gör det, och inte bara för att vi ska följa de regler som vi satt upp för vår verksamhet. TR finns för att skydda ryttare och hästar. För att säkerställa att alla tävlar på lika villkor. Det finns banbyggare som bygger bra banor för hästar och ryttare på den nivå som tävlingen är på och det finns domare som säkerställer att aktiviteten genomförs på ett bra sätt för både ryttare och hästar. Att de ekipage som har minst erfarenhet genomför sina första tävlingsstarter där banan kan vara byggd av vem som helst och det inte finns någon som säkerställer att aktiviteten är säker för ekipagen kan vara farligt och ge både häst och ryttare dåliga erfarenheter för framtiden. 

Precis det som gör att människor vill ha rosetter – precis det gör att rosetterna faktiskt bidrar till stress, press och en annan inställning till aktiviteten. Just det som skulle göra pay-and-jump till en bra träning försvinner ju om man gör det till en tävling igen.

Låt pay-and-jumps får vara just vad de är – träningar. Låt ekipagen träna under tävlingslika förhållanden utan att lägga till pressen av att också konkurrera med de andra på platsen eller med förväntningarna om att nå ett visst resultat. Låt rosetter och priser vänta tills vi tävlar om dem i enlighet med de regler som vi gemensamt skrivit under på. 

Då blir de också värda mer när de hänger där på väggen sen.

Glad sommar!

Alla hästar har sin plats

En ledstjärna är något som leder en mot rätt mål. Som får den som följer ledstjärnan att påverka sitt agerande och därigenom handla på ett sätt som är önskvärt. Svenska Ridsportförbundet har tio ledstjärnor: Fem för människan och fem som rör hästen. En av dessa är ”jag behandlar alla hästar med respekt”. Man kan fundera på vad det betyder. Jag tänker att en sak det kanske betyder är att alla hästar är värda samma respekt, oavsett om de t.ex. är framgångsrika tävlingshästar eller ridskolehästar

Jag var för ganska många år sedan på en clinic med Louise "Lussan" Nathhorst i Enköping. Lussan sa då något som jag tänkt på mycket sedan dess och som jag tyckte var väldigt klokt. Hon sa att alla hästar behövs. Att alla hästar har en funktion. För man kan inte lära sig köra bil i en Ferrari, det kan vara farligt, och man kan förstöra Ferrarin. Man behöver en bil som tål att man är lite okänslig med kopplingen, som inte har sån servostyrning att man kör i diket när man råkar vrida lite på ratten för att man koncentrerar sig på att växla. Kanske behöver man en gammal Volvo. En som tar sig fram och tål lite dålig balans och koordination. 

Morris

Jag är så tacksam för alla de hästar jag träffat och den roll som de alla har spelat i min utveckling. Från min första uppsittning till idag. När jag var 17 år blev jag medryttare på den häst som sedan kom att bli min fösta egna. Morris. Mitt livs stora kärlek. En fuxvalack modell äldre Svenskt Halvblod. Han var fantastisk men hade med sin lite långa rygg och korta framben inte helt lätt för samling. Kanske inte helt optimalt om man, som jag ville tävla dressyr men han var rätt för mig. Trygg, stabil och inte så där jätteelektrisk (för att inte säga lite bekväm) var han perfekt för mig som hade några år på ridskolan och nu skulle ha en egen häst. Han stannade med mig så länge hans kropp orkade och är för alltid närmast mitt hjärta. Vår bästa prestation tävlingsmässigt var en regional LB där vi tog en placering men han la grunden för så otroligt mycket mer än det. Moris var min Volvo 245 men han var en välputsad kanske lite trimmad version under sina bästa år.

Remi

Efter att Morris och jag hade kamperat ihop några år fick jag möjlighet att skaffa ytterligare en häst. 2003 flyttade den tvååriga valacken Remi in i mitt stall. Remi var lite mer modern i sin modell med fina Tyska dressyrhingstar i stammen. Hans mamma var något mer av den äldre modellen halvblod. Ett stabilt avelssto som fått många trevliga hästar före Remi. Jag köpte honom för hans psyke och hans bakben och det är jag fortfarande tacksam för idag. Jag brukar säga att Remi var en Volvo V70 när jag köpte honom (man ska komma ihåg att en V70 var en ganska hyffsad bil 2003). Remi var klass 2 både som föl och som treårig men har under åren gått felfritt 120 hoppning, fått många placeringar i Lätt fälttävlan och har nu kvalat till MsvA dressyr. Det tog lite tid men med hög ridbarhet och bra bakben kommer man en ganska hyffsad bit med tid och träning och mer tid och träning. Under de 12 år som vi haft tillsammans har både han och jag lärt oss massor och idag kanske jag skulle säga att han är en Audi A6 i alla fall.

Rjazanov 1 år e: Skovens Rafael

I hagen utanför mitt fönster står nu en liten kille som jag hoppas kanske kan växa upp och bli en BMW, kanske av lite sportigare modell. Jag hoppas att alla år som jag tränat och tränat och med hjälp av mina hästar som förberett mig väl så kan jag vara redo att ta mig an en sportmodell. Kanske inte en Ferrari, men i alla fall en med både bra servo och snabb acceleration.

Jag tänker att dessa hästar, och alla hästar som varje dag hjälper tusentals människor att utvecklas verkligen fyller en funktion. De har ett viktigt jobb. Lussan hade väldigt rätt i det. Jag tänker att det kanske är detta som gör ridsport så fantastiskt. Att vi alltid kan utvecklas. Vi kan lära oss mer och hitta nya nivåer hela livet. Hästarna slutar aldrig att lära oss. Kanske är det också därför som det är så lätt att mötas i ridsporten oavsett vilken nivå man själv befinner sig på. För varje ekipage har sina utmaningar och framgångar och de är lika mycket värda (och frustrerande) oavsett om man t.ex. för första gången ska lära sig att galoppera, eller om man ska klara av att göra serier.

Jag behandlar alla hästar med respekt – för jag är övertygad om att oavsett hur de ser ut, eller vad de har för förutsättningar i livet så fyller de en viktig funktion. De uppfostrar, stärker eller utbildar en människa till att bli något mer än hon varit om hon inte mött just den hästen.De ger hästkraft till alla oss som älskar dom.

Tack. 

Ridsport=Idrott?

Det är tyvärr inte helt ovanligt att höra påståenden om att ridsport inte är en idrott. Kanske mest känt är Lasse Anrells kommentarer om detta efter att Rolf-Göran vunnit Jerring-priset. Ett uttalande han sedan fick äta upp efter att ha tagit sig runt några varv på en av ridskolehästarna på Huvudsta Ridskola i Stockholm. 

Självklart är ridsport en idrott. Något som vi ju alla vet som svettats i sadeln. Det är fysiskt och mentalt krävande. Det är utmanande och utvecklande hela livet. Det är spännande både i tävlingssammanhang och till vardags. Vi tränar våra hästar, vi analyserar deras hö, de får massage och ny utrustning för att kunna prestera på topp. Men en sak är vi faktiskt ganska ofta rätt dåliga på - vår egen träning. 

I talangprojektet Equitandi Uplandia ingår såklart även fysisk träning för ryttarna och för ett tag sedan fick vi hjälp av en personlig tränare som arbetar på polisen i Uppsala för att analysera ryttarnas fysiska status och ge tips om övningar för förbättring. I början av passet sa hon just detta - att ryttarna mycket väl vet hur mycket protein det är i hästens hö, och vad den har för dagsbehov men sedan frågade hon om någon visste hur mycket protein det är i mjölk... Det var ingen som visste - men jag är säker på att ganska många inkl. jag själv gick hem och kollade på mjölkpaketet. 

Ryttarna fick sedan göra olika typer av tester för att ha som utgångspunkt för vidare träning. Vi kommer under hösten att mäta igen för att se om de förbättrat sin fysiska status.

De övningar som de gjorde var: 
Steptest
En övning där de skulle gå upp och ner på en 30 cm hög låda under tre minuter i något som kallades metronomtakt 96 (en app på telefonen höll takten så de gick i samma rytm, inte så fort). Efter tre minuter fick de sätta sig ner på lådan och då mättes pulsen (de hade pulsmätare på sig hela tiden). Efter att ha suttit still på lådan i 1 minut mättes pulsen igen, de två värdena adderades och delades sedan på två för att få ett snittvärde. 

Armhävningar
Tjejerna fick stå på knä och killarna på tå och sedan gjordes armhävningar till metronomtakt 60 och så räknade man hur många de orkade göra.

Jägarsits
Alla stod i 90 graders benställning mot väggen så länge de orkade. Det var fascinerande att se hur mycket musklerna börjar skaka efter några minuter... men med viljestyrka kan man uppnå mycket.

Ett ben
Ryttarna fick sedan stå på ett ben och blunda så länge de kunde.

Hinderbana
Alla fick springa en hinderbana där de också skulle göra ett koncentrationstest mitt i.

Att stå på ett ben och blunda var nog svårare än de flesta trodde och en övning som såklart är bra för ryttare att öva på eftersom det krävs så mycket balans för att rida. Ett tips vi fick för att förbättra balansen är att öva sig varje kväll när man borstar tänderna genom att stå på ett ben och blunda samtidigt. Växla ben. Det är också bra att växla hand man borstar tänderna med eftersom det som ryttare är viktigt att vara liksidig så är det ett bra sätt att förbättra den svaga sidan. Man kan självklart också t.ex. mocka med grepen "åt fel håll" eller dylikt. 

Målsättningen med testerna var inte att bedöma ryttarna mot varandra utan att skapa förutsättningar så att alla har något att utgå från för sin egen träning. Vi fick ändå veta vad som kan anses som bättre och sämre vad gäller steptestet och även armhävningarna. 

För att vara över medel ska genomsnittspulsen vara lägre än 100 för män under 35 år och under 111 för kvinnor i samma ålder. Mycket bra är om värdet är under 80 för män och under 88 för kvinnor. Vad gäller armhävningarna så bör man klara så där 20-25 om man är man under 40 och 15-20 om man är kvinna. 

Efter detta fick vi tips på övningar för att arbeta med styrketräning hemma. Många av övningarna var med balansboll (pilatesboll) och som är bra eftersom det också tränar alla små muskler som hjälper till med balansen. Övningar för styrketräning hemma finns i massvis på nätet, t.ex. på www.balansboll.nu Konditionen är också något som är mycket viktigt att träna genom t.ex. löpning, cykling eller dylikt. Bra kondition ökar koncentrationsförmågan vilket såklart kan vara avgörande i ett skarpt läge på en tävling. 

Vi hoppas att ryttarna blev inspirerade att träna vidare och att vi kan se förbättringar vid nästa mätning. För som vår engagerade PT sa - "Annars är ni kanske inte bra nog för era hästar. För varför ska de ha en otränad, oförberedd ryttare som inte sett till att skapa bästa förutsättningar när de själva är så vältränade och väl förberedda?" 

Så njut av årstiden genom att ta en extra runda ut i skogen själv på dina egna ben när du är klar med hästen. För oavsett hur mycket ryttare säger att de får fysisk träning av arbetet i stallet så krävs det ytterligare träning för att bli bäst.

Avklarat årsmöte

Igår var det årsmöte för Upplands Ridsportförbund. Årsmötet är distriktets högst beslutande organ, vilket betyder att det som bestäms där gäller över alla andra eventuella beslut. Styrelsen kan aldrig besluta i strid med vad årsmötet bestämmer. Det är alltså den gång då alla föreningar har möjlighet att lyfta en fråga, ha en debatt och få medhåll även de gånger som styrelsen eventuellt inte håller med. 

Trots denna fantastiska möjlighet att utöva praktisk demokrati så var bara 8 föreningar på plats. Inga motioner hade inkommit och vad gällde valen till de viktiga platserna i distriktsstyrelsen och valberedningen så var förslagen få. Trots detta gick mötet bra och alla platser tillsattes, även om det tog en liten stund.

Mötet började dock inte med själva stämmohandlingarna. Istället fick vi börja med att lyssna på Elin Hernlund när hon berättade om den forskning som hon bedriver kring underlag och hur hästen interagerar med underlaget. Elin har också varit med och tagit fram Ridunderlag - en guide som Svenska Ridsportförbundet och SLU tog fram förra året. Jag har även tidigare skrivit om guiden och den är väl värd läsning. Den finns här. Interaktiv PDF.

Efter Elins mycket intressanta genomgång så berättade Svenska Ridsportförbundets vice ordförande Ulf Brömster om ridsportåret 2014 och hur Svenska Ridsportförbundet arbetar. Efter detta var det dags för prisutdelning. Sedan några år uppmärksammar distriktet varje år de ryttare som samlat mest poäng inom sin gren och kategori i distriktet. Alla ryttarna bjuds in till årsmötet för att få motta diplom och blommor. På plats den här kvällen var Hanna Josefsson, Björklinge RF som var bästa Kat D ekipage i fälttävlan 2014, Frida Edin, Björklinge RF som var bästa C-ponnyekipage i fälttävlan, Maria Jurestam, Enköpings FRK, som var bästa seniorekipage i Fälttävlan samt Frida Nordgren, Heby RF som var bästa kategori A-ekipage i hoppning 2014. Stort grattis till dem och till alla andra. (Vilka det var kan du se i verksamhetsberättelsen (pdf))

Hanna, Frida, Maria och Frida

Svenska Ridsportförbundet har olika utmärkelser som distrikten kan nominera personer för. En av dessa utmärkelser är något som kallas Förtjänstnålar som man kan få om man gjort mycket arbete som gynnat ridsportens utveckling. Denna kväll tilldelades Kurt Löfgren, mycket uppskattat överdomare som haft många olika uppdrag inom ridsporten i Uppland genom åren och Lars Pernler som i 25 år varit ordförande för Uppsala Ponnyklubb. Lars Pernler fick också årets Eldsjälspris för sitt mångåriga arbete med att lyfta fram, och förbättra, villkoren för ridsporten i Uppsala. Stort grattis!
 

Kurt och Lars får sina priser från Ulf Brömster och Gudrun

Efter detta, och lite mingel och mackor, var det så dags för själva årsmötet. Mötet gick helt på styrelsens och valberedningens förslag och både stadgar och arbetsordning godkändes så som de var föreslagna. Det som blev kvällens svåraste punkt var val av valberedning då två personer som varit med länge inte ställde upp för omval. Till slut valdes dock även valberedningen. Distriktsstyrelsen fick inte några stora förändringar men två nya suppleanter valdes in.

Följande är valda vid årsmötet 2015
Ordförande - Gudrun Orava (UVFK)

Ledamöter
Camilla Andreasson (LRK) - vald till 2017
Johan Öhrmalm (LRK) - vald till 2017
Birgitta Gelin, (KRF) - vald till 2017
Karin Gadde Jennische (MDRF) - vald till 2017
Maria Nilsson (UDS) - vald till 2016
Inger Hedberg (UDS) - vald till 2016
Ulla Andersson (TiRK) - vald till 2016
Andrea Bergstrand (SäRK) - ungdomsrepresentant vald till 2016

Suppleanter
Carin Wrange (KoRK) - vald till 2016
Mikael Schultz (SHSF) - vald till 2016
Daniella Franzetti (HRF) - vald till 2016


Valberedning
Ordförande - Ulrika Pernler (UPK)
Sara Husén (UDS)
Lotta Sivander (JCHSF)
Lotta Lif (LRK)
Katarina Lundgren (SSS)

Basledarutbildningen

Inom ridsporten har vi många ledare. De första man tänker på är kanske de där självklara - ridlärarna men det finns så ofattbart många andra, det är styrelseledamöter med ordförande, det är ungdomssektionens ledamöter och ungdomsledare, stallvärdinnor, tävlingsledare, domare, tränare, lagledare och alla andra som av någon eller några ses som en förebild.

För att se till att alla dessa kan känna att de kan fullgöra sitt uppdrag på ett förtjänstfullt sätt och också utvecklas i sin ledarroll finns många olika utbildningar. Vi i Uppland utbildar varje år både tävlingsledare, ungdomsledare och förtroendevalda samt ordnar fortbildningar och inspirationsaktiviteter för redan befintliga ledare. 

De senaste åren har det uppdagats att det finns ett behov av att skapa en samsyn för alla som är verksamma någonstans inom ridsporten. Att vi alla ska stå på samma grund när vi utför vårt ledaruppdrag. Det handlar om ridsportens värden, men det handlar också om personlig utveckling, om vem jag som är ledare är som person. Det handlar om hur jag samverkar med andra i föreningen, gruppen eller laget. Kunskaper som alla ledare har behov av och stärks av. 

Det är också viktigt att alla vi som är ledare inom svensk ridsport känner en stolthet i det uppdraget, att vi kan känna oss trygga och säkra på att vi vet vad svensk ridsport står för och att vi alla känner att just jag fått de verktyg som jag behöver för att axla min roll som ledare. 

Alla ni som ställer upp för ridsporten på olika sätt i olika ledaruppdrag är helt avgörande för svensk ridsports framtid. Det är alla ni om formar framtidens ridlärare, tränare, tävlingsledare och världselit. Alla har börjat någonstans och hur ledare man möter på vägen agerar kan vara avgörande för vilken väg man väljer senare i livet.

För att möta det här behovet har Svenska Ridsportförbundet tagit fram en helt ny utbildning - basledarutbildningen. Det är en utbildning som, på sikt, alla som har ett ledaruppdrag inom svensk ridsport ska ha gått. Utbildningen är framtagen i samarbete med Johan Plate och SISU idrottsutbildarna och bygger på både självstudier via webben, en bok och en fysisk träff. Johan Plate är mental coach och har arbetat bl.a. med Svenska dressyrlandslaget och många andra idrottsmän och -kvinnor. 

Vi kommer att genomföra utbildningen även här i Uppland med start 25 mars. Inbjudan och anmälningsformulär finns på hemsidan.

Du kan se ett smakprov på webbdelen av kursen här, man får inloggningsuppgifter med möjlighet till att se många fler filmer och filmföreläsningar när man går kursen.

Talangstart

Så var det då äntligen dags. Det har diskuterats, formulerats och funderats i flera år. Många har tyckt till men nu är det nya talangprojektet i Uppland i sjön. Equitandi Uplandia, som betyder skicklig ryttare från Uppland är namnet på den grupp som har tagits ut och får delta i ett särskilt program under året. 

Många var det som var intresserade av att vara med, men efter uttagningen med ridprov och intervjuer har 17 unga ryttare blivit uttagna. KG Svensson och Nina Karlsson kommer att vara deras tränare och stöttning under året och det kommer att genomföras en rad olika avsuttna aktiviteter för att matcha ungdomarna i områden som alla är av betydelse för att bli en bra ryttare.

Uttagna till Equitandi Uplandia -15 är (i bokstavsordning):
Alva Kroon - LRK, Anna Axén - JHSF, Annica Aspman – LRK, Emil Holm – ERK, Erica Edin – BRF, Erika Andersson – UDS, Felicia Grimmenhag – HSR, Gabriella Ivedal – ERK, Hanna Larsson – HRF, Isabelle Wolnievik – LRK (ej med på bilden), Jennifer Karlbom – UPK, Julia Stegfeldt –SSS, Louise Söderberg – BRF, Malin Grothérus – UDS, Mikaela Ridsjö – LRK, Sandra Regard – BRF, Sofie Söderberg – BRF

Gruppen smygstartade med att gå på Kjell Enhagers föreläsning om mental styrka på Uppsala Konsert och Kongress i förra veckan och sedan genomfördes en heldag på Säva Ridcenter i söndags den 22.

Lite smakprov på Kjell - mer finns på YouTube
 

På söndagen började gruppen med att gå igenom lite om Svenska Ridsportförbundet, och ridsportens plats i Idrottssverige. Vi pratade också om Ridsportförbundets värdegrund (Ridsporten Vill) och om ridsporten ledstjärnor. Vad betyder ledstjärnorna för dig? Vad innebär det att man behandlar alla med respekt eller att man tävlar i samspel med hästen och inte begär mer av den än vad den klarar av? Intressanta och spännande diskussioner.

Sedan pratades en del om mat. Vad behöver man som ryttare och idrottare för att klara av prestera på topp? Vi lyssnade också på ett klipp från tv-serien Idottens Himmel och Helvete om mat.

För att praktisera lite delades sedan alla upp i grupper och fick ansvar för olika delar av lunchlagningen. Stor aktivitet rådde med mycket gott resultat för mig, Nina och KG. Trevligt när kursdeltagarna lagar lunchen! 

På eftermiddagen pratade Nina lite om vikten av mål och av att man identifierar det team som man har kring sig när man är en satsande ryttare. Gruppen fick en hel rad med olika formulär och listor där de skulle tänka igenom olika saker. Medan gruppen höll på med detta genomfördes också individuella samtal där alla fick ett samtal om mål och förväntningar med KG eller Nina. 

Första träningarna genomförs på onsdag nästa vecka på Lurbo då det är hoppning för KG Svensson.  

Det ska bli spännande att se vad som kommer ut från denna engagerade grupp!

Full fart mot framtiden!

Så blev det helt plötsligt ett nytt år igen. December rusade förbi, tomten for förbi i sin (nu mer förmodat jet-drivna släde) och klockorna ringde in det nya året. Så kom den där dagen många väntat på - uttagningen för distriktets nya talangprojekt - Equitandi Uplandia (som betyder skicklig ryttare från Uppland)

Hela 28 personer hade anmält sig till inventeringen. Några föll bort av olika skäl men efter noggrann planering, ner på minuten, och många diskussioner med kollegor runt om i landet om intervjufrågor och bedömningsprotokoll, så blev det ändå dags.

Kl. 9.00 i söndags den 18 januari var de första fyra förväntansfulla ryttarna med sina ponnyer i ridhuset på Uppsala Ponnyklubb. I ridhuset fanns också mastertränare KG Svensson och B-tränare Nina Karlsson, med god assistans från distriktets styrelse. På en annan plats på anläggningen började den långa rader av intervjuer som hölls hela dagen. 

Alla ryttare som deltog red dels ett pass där ekipaget bedömdes enligt ett protokoll av Nina och KG. Det handlade om följsamhet, om utvecklingsbarhet, improvisationsförmåga och många andra saker (lite olika för hopp- och dressyrryttare). Sedan var det också en intervju där alla intervjuades enligt ett protokoll och fick svara på frågor om bl.a. sina mål, hur de arbetar i vardagen och hur de tycker att en god ridsportförebild är. 

Vid lunchen var tränarna imponerade av hur många duktiga ekipage det finns i Uppland och en kommentar var att det nog skulle bli svårt för dressyrryttarna som skulle göra sina ridprov på eftermiddagen. Men när dagen var slut visade det sig att även dressyrryttarna lyckades matcha de redan höga förväntningarna och många höga betyg delades ut under dagen. Nina sa efter avslutade bedömningar vid fyratiden på eftermiddagen att det var "en mycket hög lägsta nivå". 

Nu återstår det svåra arbetet att välja ut de ekipage som ska få delta i projektet under 2015. Närmare presentation av dem kommer självklart här längre fram. 

Nedan några smakprov från dagen: