Full fart mot framtiden!

Så blev det helt plötsligt ett nytt år igen. December rusade förbi, tomten for förbi i sin (nu mer förmodat jet-drivna släde) och klockorna ringde in det nya året. Så kom den där dagen många väntat på - uttagningen för distriktets nya talangprojekt - Equitandi Uplandia (som betyder skicklig ryttare från Uppland)

Hela 28 personer hade anmält sig till inventeringen. Några föll bort av olika skäl men efter noggrann planering, ner på minuten, och många diskussioner med kollegor runt om i landet om intervjufrågor och bedömningsprotokoll, så blev det ändå dags.

Kl. 9.00 i söndags den 18 januari var de första fyra förväntansfulla ryttarna med sina ponnyer i ridhuset på Uppsala Ponnyklubb. I ridhuset fanns också mastertränare KG Svensson och B-tränare Nina Karlsson, med god assistans från distriktets styrelse. På en annan plats på anläggningen började den långa rader av intervjuer som hölls hela dagen. 

Alla ryttare som deltog red dels ett pass där ekipaget bedömdes enligt ett protokoll av Nina och KG. Det handlade om följsamhet, om utvecklingsbarhet, improvisationsförmåga och många andra saker (lite olika för hopp- och dressyrryttare). Sedan var det också en intervju där alla intervjuades enligt ett protokoll och fick svara på frågor om bl.a. sina mål, hur de arbetar i vardagen och hur de tycker att en god ridsportförebild är. 

Vid lunchen var tränarna imponerade av hur många duktiga ekipage det finns i Uppland och en kommentar var att det nog skulle bli svårt för dressyrryttarna som skulle göra sina ridprov på eftermiddagen. Men när dagen var slut visade det sig att även dressyrryttarna lyckades matcha de redan höga förväntningarna och många höga betyg delades ut under dagen. Nina sa efter avslutade bedömningar vid fyratiden på eftermiddagen att det var "en mycket hög lägsta nivå". 

Nu återstår det svåra arbetet att välja ut de ekipage som ska få delta i projektet under 2015. Närmare presentation av dem kommer självklart här längre fram. 

Nedan några smakprov från dagen:

Nu är det dags: Equitandi Uplandia

Vad gör en världsryttare? Ska man ramla av 100 gånger? Måste man vara tredje generationens ryttarfamilj? Är det bara de med stora ekonomiska resurser som har en chans? Är det bara hästen som gör jobbet rent av? 

En sak är säker: Det tar lång tid att bli en världsryttare.

I många andra idrotter når man sin höjdpunkt av sin karriär när man är runt 20. Inom gymnastiken är man redan gammal då. Inom vår idrott är det inte så. Våra världsstjärnor är gamla med idrottsliga mått mätt. Och de kan hålla på länge. Det är ingen överdrift att säga att ridsport är en idrott man kan hålla på med hela livet. Dessutom på hög nivå hela livet. Man kan också komma och gå i eliten. Kanske har man en skadepaus. Man kanske tillfälligt är utan häst. Föder barn. Eller satsar på utbildning och andra saker under några år. Det måste inte göra nåt. Man kan bli elit ändå. Senare. Men en sak som man verkligen måste ha för att bli bäst på ridsport det är att man måste ha uthållighet. Man måste orka träna länge. Ha långsiktiga mål och inte ge upp. Sen måste man ha kunskap. Kunna massor av saker om massor av saker. Om dig själv. Din egen träning. Om hästar. Hur de fungerar. Vad de behöver. Hur de ska tränas. Och sedan måste ni träna tillsammans. Lära er. Utvecklas.

För att hjälpa till på vägen med att utveckla framtidens ryttarstjärnor har Svenska Ridsportförbundet tagit fram något som kallas för Talangutvecklingsplanen. Den bygger på att man ska gå från bredd till elit genom olika steg av utbildning både vad gäller ridning och kunskap.

Redan 2007 genomfördes den första talangutvecklingssatsningen i Uppland. Den kallades för Ryttare=Idrottare och ville just lyfta fram att ryttarna behöver många andra delar för att bli elitryttare än bara ridningen. Till att börja med ville vi lyfta idrottsperspektivet. 


Projektet drevs under några år och det har gått mycket bra för flera av de som varit med. Niklas Ålund och Amanda Eklöf som båda rider på elitnivå i hoppning respektive dressyr var t.ex. med första året.

Nu är det äntligen dags igen. Efter några år av utvärderingar och diskussioner presenterar vi nu en ny talangutvecklingssatsning under namnet Equitandi Uplandia. Projektet utgår från talangutvecklingsplanens steg 2, den så kallade Uppbyggnadsdelen och vänder sig i första hand till ryttare mellan 15-25 år som kan nå nationell nivå under 2015.

Projektet syftar till att ge deltagande ryttare en god grund för att kunna gå vidare till centralt arrangerade talangutvecklingsprojekt, skapa nätverk mellan satsande ryttare, ge en god baskunskap inom olika idrotts- och hästkunskapsområden och självklart ge möjlighet till färdighetsutveckling. 

Till projektet har vi engagerat KG Svensson och Nina Karlsson som distriktstränare i hoppning respektive dressyr. KG har varit verksam inom ridsporten otroligt länge och blev nyligen utsedd till Mästartränare av Svenska Ridsportförbundet. Det är en ny elitnivå för extra meriterade tränare inom förbundet. Nina är B-tränare i dressyr och har många unga ryttare på hög nivå i träning. Hon har själv tävlat på Grand Prix-nivå.

Första träffen i det nya projektet är torsdag 4 december då veterinär och föreläsare Per Michanek från Flyinge kommer och föreläser om hållbar träning av häst. Föreläsningen är öppen för alla som är intresserade och gratis vid anmälan senast 27 november. Anmäler gör du här. Under kvällen kommer vi också att informera mer om projektet. 

Inventering av intresserade ryttare kommer att ske 18 januari. Ryttare som deltar på föreläsningen den 4 december har förtur till plats på inventeringen. Uttagna ryttare får sedan delta i ett års satsning med föreläsningar, träffar och möjlighet att träna för distriktstränarna. Dessutom blir de uttagna ryttarna del av Equitandigruppen vilket kommer att vara en merit för framtiden.

Frågor om projektet, föreläsningen eller inventeringen ställs till distrikt@uppland.ridsport.se

Ridsportens framtid?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa i Tidningen Ridsport och på andra håll om att flera tunga poster står tomma inför nästa års förbundsstämma på Svenska Ridsportförbundet. Såväl förbundets ordförande, tävlingssektionens ordförande och förbundsstyrelsens vice ordförande har avböjt omval. Så kan det vara. Det kan finnas många skäl till att man lämnar olika uppdrag, och det kan också vara så att det olyckligtvis blir fler som lämnar samtidigt. Det kan innebära problem för organisationen men det måste inte. Det finns personal som står för stabiliteten och det finns många ideella som varit med länge som fortsätter att vara med. 

En annan sak som kommit upp i samband med denna diskussion är frågan om ersättning till dem som ställer upp ideellt. Vid förra stämman 2013 i Uppsala beslutades att förbundsstyrelsen och sektionerna skulle få pengar som skulle användas för ersättning vid inkomstbortfall p.g.a. det ideella uppdraget. Alltså att om man var tvungen att ta ledigt från jobbet skulle man kunna få ersättning till viss del från Svenska Ridsportförbundet. Hur detta skulle lösas lämnades upp till förbundsstyrelsen och sektionerna. Nu har det inte blivit riktigt så. Pengarna har fördelats bland de ideella inte baserat på förlust av arbetsinkomster utan på lite olika sätt - bl.a. med hänsyn tagen till arbetsbelastningen i det ideella uppdraget, eller så har man bara delat på pengarna. Det vill säga: de har fått betalt för sitt uppdrag. Inte mycket, inte alls, men ändå. 

I tisdags kunde man i Tidningen Ridsport läsa en intervju med Gunilla Vikman (vice ordförande SvRF) där hon säger: Jag har suttit i snart åtta år, och det tycker jag är en bra längd. Sedan har jag så många andra uppdrag att jag inte hinner med, säger Gunilla Wikman till Ridsport. Att arvodet för uppdraget är blygsamt påverkar till en viss del, säger hon.

I dagens nyhetsbrev från samma tidning resoneras kring problemen att rekrytera ideella till uppdrag på alla nivåer inom sporten. Jörgen Ottosson skriver "Kanske är tiden när det endast handlade om ett förtroendeuppdrag förbi och att det numera även handlar om ekonomi." 

Jag tror inte det. Studier visar att människor engagerar sig mer ideellt än någonsin. Men man engagerar sig på flera olika håll och insatserna är kortare men fler. Kanske behöver idrotten se över hur uppdragen är utformade. Kanske kan man jobba mer med korta arbetsgrupper under styrelsen. Med olika ansvarsområden och färre långa möten? Helt säkert tror jag att man behöver tänka igenom vilka man behöver till olika uppdrag och varför. Så att man bättre kan säga vad uppdraget i styrelsen innebär för den man vill rekrytera. Jag tror också att det är lite osmart, att hela tiden prata om att det är så svårt att rekrytera. Det gör att det låter som om uppdragen är svåra, jobbiga och tröttsamma. Men det är ju inte så det är.

Att engagera sig ideellt är att få kontaktnät man kanske aldrig annars hade haft. Man lär sig saker och får erfarenheter som man kan ha nytta av i arbetslivet eller privat. Det ideella uppdraget tillför något till mig som person som kanske inte är pengar men som är värt minst lika mycket. I dagens samhälle är det extremt viktigt med kontaktnät. Att vara ideellt engagerad i en styrelse ger erfarenheter av ledarskap och visar på initiativförmåga och handlingskraft. Det visar också på lojalitet och att man är beredd att hjälpa till. Alla dessa är saker som vilket arbetsgivare som helst tycker är bra. Dessutom är det roligt, givande och ger mig en känsla av att tillföra något. Att bygga upp något tillsammans. Att få vara med och forma Svensk Ridsport. 

På föreningsnivå tycker jag också att det vore på sin plats om man tog hand om sina styrelser. Eller att ni tog hand om er själva - det är ju ni som bestämmer. Se till att gå på kurser så att ni känner att ni har kunskap nog att sköta ert uppdrag. Ta hjälp av oss på distriktet eller av andra i det kontaktnät som utgör Svensk Ridsport. Och köp fika till mötena, kanske ha ett julbord? Ni driver verksamheten ni får kosta lite pengar för föreningen. Det är inte så att ni inte inte får få något bara för att ni inte får lön.

Vi måste bli bättre på att säga allt detta. Att visa det och att berätta det för andra. Och vi måste också ta tillbaka stoltheten i att sitta i en styrelsen. Att det något fint och bra att få förtroendet att driva en verksamhet.

CUS (Centrala ungdomssektionen) gjorde för något år sedan ett jättebra arbete där de tog fram material för att unga som engagerar sig inom ridsporten ska kunna se hur de kan ha nytta av sina erfarenheter för att öka sin anställningsbarhet. Materialet finns på Svenska Ridsportförbundets hemsida under rubriken Plussa på ditt CV

Jag förstår resonemanget om att man ska kunna få ersättning om man förlorar arbetsinkomster p.g.a. att möten och delar av uppdraget måste genomföras på normal arbetstid. Men att få ersättning för genomfört arbete? Då är det inte längre ideellt uppdrag. 

Jag tror säkert att det finns många som gärna kavlar upp ärmarna och vill bidra till att skapa Svensk Ridsports framtid. Kanske känner du något?

Distriktsstyrelsen vill ha in eventuella motioner till Svenska Ridsportförbundets stämma senast 21 november för att kunna säkerställa att dessa är SvRF tillhanda 1 december. Skicka dem till kansliet eller till ordförande Gudrun Orava gudrun@orava.com

Vill du engagerad dig på distriktsnivå är du alltid varmt välkommen att kontakta distriktets valberedning.

Att läsa det aktuella (och inte det från Hedenhös tid)

Alla som tävlar i någon idrott måste känna till reglerna för den idrotten. Det handlar om linjer man inte får passera i fotboll, var spelare står i förhållande till varandra, att man inte får dra om kull varandra (hur som helst) i ishockey och så gäller så klart för oss inom ridsporten också. Vi har ju dessutom massor av grenar inom Svenska Ridsportförbundet. Det är ju himla roligt att man tillsammans med sin fyrbenta kompis kan göra så många olika roliga saker - men det kräver också en del av oss som deltagare. Det är ju nämligen inte alls säkert att det man får göra på hoppframridningen stämmer med vad man får göra på dressyrens framridning. 

Även dressyrprogram ändras lite titt som tätt - något jag som nybliven medryttare på finaste Morris fick erfara någon gång i 90-talets början. Vi hade övat. Ansträngt oss. Jag hade pluggat på programmet. Sprungit fram och tillbaka på mattan i vardagsrummet - som i alla fall lite kunde liknas vid en dressyrbana till proportionerna. Jag hade tidigare tävlat på ridskolan någon gång och nu skulle jag rida samma program - trodde jag ja... 

Morris - retar mig för att jag red fel...

Det var en klubbtävling där på utebanan på inackorderingsstallet där Morris bodde. Jag minns det väl. Jag hade flätat och putsat och gått upp tidigt. Flätorna stod med största sannolikhet åt alla håll.  Jofa-hjälmen satt stadigt på huvudet medan den omsydda kavajen från loppisen ändå såg riktigt ordentlig ut. Men - sen hände det - jag red fel. Domaren visslade. Jag red igen. Domaren visslade. Hon förklarade vänligt vart jag skulle rida och nervöst trasslade jag mig förvirrad igenom de sista delarna av programmet. När jag fick protokollet stod längst ner i domarkommentaren - "Läs inte program från Hedenhös tid". Jag hade pluggat på fel program. Det hade kommit ett nytt vid årsskiftet och jag hade ingen aning om att Lätt B:1 kunde ändras från en gång till en annan. Men jag fick lära mig. Sedan dess är jag mer noga med att säkerställa att jag inte bara tror att jag kan reglerna så som de var sist - utan jag försöker också kolla att det inte skett några förändringar. 

Nu är det dags för oss alla att sätta på läslampan, ladda batterierna i våra plattor och i förekommande fall kanske ta fram läsglasögonen - för nu är det mycket på gång inför 2015.

Det har under årets skett ett stor översyn av alla tävlingsreglementen. Dels för att man ska få en ökad samsyn mellan grenarna men också att man ska göra reglementena tydligare. Allt TR-ändringar hittar du här. Men det är inte reglementena i sin helhet utan bara förändringarna som finns med här. Alla TR i sin helhet finns också på SvRFs hemsida www.ridsport.se men den som gäller för nästa år är inte publicerade i sin helhet än.

En stor förändring som sker vid årsskiftet är att åldrarna för när man får tävla ponny ändras. C- och D-ponnyer får två åldersnivåer. Grupp 1 är upp till och med 16 år och grupp 2 är 17-20 år. Det innebär alltså att man kommer att kunna rida ponny två år längre än man tidigare har fått. Det innebär kanske också att vi får bättre utbildade ponnyer eftersom fler kan rida ponnyer längre. Kanske innebär det också att några fortsätter rida längre, istället för att sluta när man är18. Man kan ju undra om det blir så att fler väntar med att börja rida stor häst då och om det är något negativt med det. Det återstår att se hur det blir fram över. Vad tycker du?

Alla dressyrprogram hittar du här (med aktuellt år för publicering efter namnet). Glöm inte att kolla i början av 2015 så du rider rätt program när du kommer in på banan - Man vill ju inte riskera att bli beskylld för att läsa saker från Hedenhös tid...

Först plugga - sen lata sig!

Distriktsmästerskap

Förra helgen genomfördes så de stora Distriktsmästerskapen i Uppland. Under två dagar korades tio distriktsmästare, fem i hoppning och fem i dressyr. Tävlingarna genomfördes på Jällagymnasiet i nära samarbete både med skolan och med Jälla Hästsportförening. 

Tävlingarna arrangeras ju av Upplands Ridsportförbund och distriktet är ju stort på ett sätt (38 föreningar med totalt ca 6000 föreningsmedlemmar) men själva Upplands Ridsportförbund utgörs ju inte av så många personer. Det är styrelsen, hopp- och dressyrkommitté-, ungdomssektionen, några andra mindre kommittéer och så jag och Johanna på kansliet. Inte så många faktiska personer alltså. Och som alla vet så krävs det många för att genomföra en bra tävlingshelg. Därför var det extra roligt att distriktsmästerskapen verkligen blev en distriktsangelägenhet. På banor och parkeringar, i sekretariat och kafeteria, i domartorn och på framridningar överallt fanns personer från många olika föreningar runt om i länet. På hoppningen stod också många olika hinder från många olika föreningar på banan. Något som vi eftersträvade för att ännu mer förstärka känslan av att det här var hela distriktets mästerskap. 

Så stort tack - till alla enskilda personer som la sin tid på att skapa dessa dagar, till alla föreningar som bidrog genom utlån av hinder eller på andra sätt och till alla sponsorer - Stigsbergsgård, Kolla Masken, Agria, Marstall, Delicato, Lindvalls Kaffe, JA hästutbildning och Jällagymnasiet. 

Dressyrens mästerskap var en stor framgång för Sällskapet Segersta Sportryttare.
Under söndagens hoppningar var det Jump Club RSF som stod för de stora framgångarna. Båda dagarna var det två unga ryttare som utmärkte sig särskilt. Filippa Norrman, 16 år, från Segersta Sportryttare, var överlägsen vid seniorernas DM med sin häst Candela. Dagen gav också en dubbelseger då Evelina Söderström från Segersta Sportryttare tog gulden både för kategori B och C. UNT hade på söndagen en artikel från tävlingarna.

Under hoppningen tog 12-åriga Kajsa Björe hand om tre guldmedaljer - B-ponny, C-ponny och junior. Tidningen Ridsport skriver om DM i hoppning här

Medaljer delas ut i enlighet med Tävlingsreglementet dvs antal medaljer är i relation till antal starter i klassen.

Resultat Dressyr
Kat B, Lagtävlansprogrammet
Guld Evelina Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Carett 66,364%
Silver Eira Flink, Heby Ryttarförening - Avak 65,909%
Kat C Lätt A P:1
Guld Evelina Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Mylady G 73,158%
Silver Pauline Nilsson, Heby Ryttarförening - Bella Donna 66,579%
Kat D Lätt A P:1
Guld Erica Edin, Björklinge Ryttarförening - Önnarps Kurant, 69,342%
Silver Frida Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Okidoki, 68,289%
Brons Victoria Avellan-Ryd, Sällskapet Segersta Sportryttare - Brave Heart 65,395%
Junior MsvC:2
Guld Klara Andersson Antelli, Sällskapet Segersta Sportryttare - Rubichon V
 66,667%
Senior MsvB:5
Guld Filippa Norrman, Sällskapet Segersta Sportryttare - Candela 73,367%
Silver Emma Byström, Enköpings Ridklubb - Champion 67,347%
Brons Josefin Wennberg, Lurbo Ridklubb - Aconto Foldager 64,898%

Resultat hoppning
Kat B Lätt A 
Guld Kajsa Björe, Jump club – Moflos Zorro 0/0  32.21
Silver  Hannah Lif, Lurbo – Axner 0/0 38.62
Kat C Lätta A 
Guld Kajsa Björe, Jump Club – Törnrosa  0/0  33.16 
Silver Josefin Olsson, Heby -  Hembys Kronos 0/0  36.72  
Brons Ebba Stigenberg, Katrinedal – Cleo II  8/ 46.77
Kat D  Lätta A  
Guld Amanda Engeros, Jump club – Fainleog Fenella 4/0  39.44 
Silver Isabelle Franzetti, Heby – Dukat 4/4  36.94  
Brons Caroline Wallgårda, Lurbo – Heihoeves Bjor  4/ 57.73
Junior, 1.15 m-hoppning 
Guld Kajsa Björe, Jump Club – Little Grace 0/0 36.21 
Silver Sanna Lundin, Jump Club – Clara Belle 0/0 39.18 
Brons Mikaela Rindesjö, Lurbo – Ricardo 0/0 39.44 
Senior, 1.25 m-hoppning 
Guld Helena Lundström, Enköping – Betty Boop 0/4 40.27 
Silver Beatrice Nyberg, Jump Club – Zsa Zsa Blom 0/8 39.70 
Brons Nina Kontio, Heby – Rubiera 0/  69.06

Riksmästerskap i arbetande ridkonst

Någon gång i slutet av 80-talet startades en bokklubb för oss hästnördar. Som den inbitne hästnörd jag var blev jag genast medlem och slukade alla tårdrypande historier om den bortglömda, utmärglade hästen som hittas av den ambitiösa och duktiga tjejen, räddas och vinner det STORA priset. Men som medlem i bokklubben fick man också en del andra saker förutom böckerna. T.ex. kunde man under en period få tecknade planscher med olika ridsportgrenar. Jag har ett 20-tal. Jag visste inte ens att det fanns så många olika "ridsporter" eller vad man kallar det. De är fina. Jag har dom kvar i någon låda och tänker ibland att jag skulle leta rätt på dom och rama in några och sätta upp. Men de ligger fortfarande i någon låda.

Just ni är det VM i Frankrike i de grenar som ingår i FEI d.v.s. det Internationella Ridsporförbundet. För första gången visa också mycket av mästerskapet på TV eftersom SVT sänder 50 timmar. Jätteroligt. Fantastiskt är det att se alla skickliga ekipage som briljerar i sina respektive grenar. Det är ju dock långt i från de där 20-talet grenar som jag hade på väggen i mitt flickrum i Bromma som deltar i VM. 

Jag vet inte, men jag tror faktiskt att det var en bild i min samling som föreställde en ryttare på en skimmel med en lans och en trätjur med en ring, men jag är inte säker. Working Equitation, som är Svenska Ridsportförbundets allra senaste gren, ska ha sitt Riksmästerskap i Enköping nu i helgen. Egentligen är det nästan Svenskt mästerskap i WE, men eftersom grenen är ny och inte så etablerad än så kallas det för Riksmästerskap. Det är inte lätt det där med vad man ska kalla saker. WE står för Working Equitation, alltså ungefär arbetande ridkonst och det var kanske lite långt och otydligt så då säger man kort och gott WE.

 
WE är en spännande gren. Den har tre moment
1. dressyr
2. teknik
3. speed. 

Lite som fälttävlan alltså som också har tre moment. Dressyren är, precis som i fälttävlan, ett klassiskt dressyrprogram som bedöms av domare. I tekniken så ska ekipaget genomföra en bana med olika "hinder". Det handlar dock inte bara om att hoppa över saker utan här ska man kunna rida över en bro, öppna en grind, rida slalom och andra saker som man lätt kan se har haft en praktisk tillämpning när man arbetade med hästar på gårdar. Hur väl man klarar hindren bedöms enligt en poängskala. Momentet påminner en hel del om Trail som återfinns inom western-grenarna. I speed ska man rida samma bana som i teknikmomentet men nu på tid, utan missar. Den som genomför de tre momenten bäst vinner. 

Riksmästerskapet i helgen går på Enköpings Fältrittklubb, och Uppland är ett distrikt med många WE-ryttare och dessutom många väldigt duktiga WE-ryttare. Så jag hoppas att det är många som tar tillfället och åker och hejar och lär sig mer om WE i helgen. 

I Spanien och Portugal är WE stort och man ser många Iberiska hästar (PRE och Lusitano t.ex.) i WE-tävlingar. Detta är dock inte nödvändigt och många hästraser passar bra till att tävla WE. Det finns också klasser där man bara skrittar och travar så det går också att börja ganska tidigt. På de allt fler WE-tävlingarna deltar ryttare och hästar av alla olika typer och varianter. Jag har själv provat WE med mitt halvblod som gått både hoppning, fälttävlan och dressyr och som jag tycker är både rätt lydig och modig - men det är svårare än det ser ut. Men roligt och utmanande.

I klippet nedan ser vi ett ekipage i ett speedmoment, och de har nog övat ett tag innan de gjorde det här.

Startlistorna för tävlingarna finns här.

I den svåraste klassen rids dressyren på lördagen och teknik och speed på söndagen. Det kommer även genomföras uppvisningar och andra kringaktiviteter. Gratis inträde.

I den svåraste klassen har vi tre Uppländska Ryttare som deltar: Ulrika Pernler - Uppsala PK, Maria Jurestam - Enköpings FRK och Marie Pettersson också Uppsala PK. Ett lite extra lycka till önskar vi dom inför helgen. Ingen press men plocka nu hem lite medaljer till Uppland!

Dags för lika villkor!

När jag var si-sådär 12 år åkte jag på ridläger. Det var en varm och underbar sommar och jag minns Farina, Bianca och de andra hästarna där på ridlägret väl trots att jag bara var där en vecka. Innan jag skulle åka på ridläger gjorde jag alltid listor med allt jag skulle ha med mig. Jag älskade att planera, lägga upp i rader och pricka av på listan allt jag skulle ha med mig. Det gjorde liksom lägerveckan lite längre att man planerade för den en lång tid i förväg.

Den här sommaren packade jag dock ner något annorlunda i mina väskor. Det hade gått upp för mig, av någon anledning som jag nu inte minns, att stödet till ridsporten inte var det samma som till andra idrotter. Att inte ridskolorna fick samma stöd från samhället som t.ex. hockey och fotboll fick. Så kunde det ju inte få vara! Och som den sanna demokrat jag var gjorde jag i ordning protestlistor där jag skrev att det borde vara självklart att politikern såg till att alla idrotter stöttades på ett rättvist sätt. Mer bidrag till ridsporten helt enkelt. Listorna hjälpte min mamma mig att kopiera upp på sitt jobb. Kanske så där 20-30 listor med plats för 20 namn på varje. Listorna packade jag sedan ner i min ridlägerpackning och tog med mig på ridlägret. 

Jag delade ut listor till alla som ville ha, och många barn skickade sedan de där listorna till mig med påskrivna namn, även om såklart många listor aldrig kom tillbaka. Jag samlade ihop några fler namn själv och någon gång där i augusti skickade jag in listorna (min pappa hjälpte mig så jag är lite osäker på vart han skickade dem, men det var till någon politisk instans i alla fall). Jag hörde aldrig nåt mer sedan. Det var väl för få namn, eller för få listor jag vet inte. Men min tror på att man kan påverka samhället om man är många som tycker lika, den står fast. Och så här 25 år senare så är fortfarande inte stödet till ridsporten likvärdigt med stöd till andra idrotter. Det måste bli ändring på det.  
Det är dags för lika villkor! 

Upplands Ridsportförbund kommer att genomföra en manifestation för ridsporten med krav på lika villkor. Manifestationen kommer genomföras lördag den 16 augusti. Vi kommer ses kl. 12.00 vid Uppsala Konsert och Kongress, på andra sidan (stan-sidan) från Vaksala torg sett. Sedan kommer vi att marschera genom stan upp till Odinslund. Men om detta ska få någon betydelse så måste vi vara många. Vi måste vara många som visar att ridsporten är något att räkna med. Det räcker inte med en tolvårig tjej med 100 namn som vill ha en ändring. Vi är många som tycker det här är viktigt och vi ber er att komma och visa det. Ta med alla ni känner, alla som tycker att rättvisa villkor är en självklarhet - de behöver inte vara hästmänniskor, bara de tycker detta är viktigt. Ta med ridklubbsstandard, ridhjälmar, käpphästar eller annat som visar att det gäller hästar. Låt oss visa Uppsala att ridsporten är en kraft att räkna med!   

Manifestationen har ett Facebook-event - anmäl gärna att du kommer och bjud in fler! 

Du hittar eventet på Upplands Ridsportförbunds Facebooksida:
www.facebook.com/upplandsridsportforbund

Eventet direkt:
- Manifestation för ridsporten 16 augusti