En ledstjärna är något som leder en mot rätt mål. Som får
den som följer ledstjärnan att påverka sitt agerande och därigenom handla på
ett sätt som är önskvärt. Svenska Ridsportförbundet har tio ledstjärnor: Fem
för människan och fem som rör hästen. En av dessa är ”jag behandlar alla hästar
med respekt”. Man kan fundera på vad det betyder. Jag tänker att en sak det
kanske betyder är att alla hästar är värda samma respekt, oavsett om de t.ex.
är framgångsrika tävlingshästar eller ridskolehästar
Jag var för ganska många år sedan på en clinic med Louise
"Lussan" Nathhorst i Enköping. Lussan sa då något som jag tänkt på mycket sedan
dess och som jag tyckte var väldigt klokt. Hon sa att alla hästar behövs. Att
alla hästar har en funktion. För man kan inte lära sig köra bil i en Ferrari,
det kan vara farligt, och man kan förstöra Ferrarin. Man behöver en bil som tål
att man är lite okänslig med kopplingen, som inte har sån servostyrning att man
kör i diket när man råkar vrida lite på ratten för att man koncentrerar sig på
att växla. Kanske behöver man en gammal Volvo. En som tar sig fram och tål lite
dålig balans och koordination.
Morris |
Jag är så tacksam för alla de hästar jag träffat och den
roll som de alla har spelat i min utveckling. Från min första uppsittning till
idag. När jag var 17 år blev jag medryttare på den häst som sedan kom att bli
min fösta egna. Morris. Mitt livs stora kärlek. En fuxvalack modell äldre
Svenskt Halvblod. Han var fantastisk men hade med sin lite långa rygg och korta
framben inte helt lätt för samling. Kanske inte helt optimalt om man, som jag
ville tävla dressyr men han var rätt för mig. Trygg, stabil och inte så där
jätteelektrisk (för att inte säga lite bekväm) var han perfekt för mig som hade
några år på ridskolan och nu skulle ha en egen häst. Han stannade med mig så
länge hans kropp orkade och är för alltid närmast mitt hjärta. Vår bästa
prestation tävlingsmässigt var en regional LB där vi tog en placering men han
la grunden för så otroligt mycket mer än det. Moris var min Volvo 245 men han
var en välputsad kanske lite trimmad version under sina bästa år.
Remi |
Efter att Morris och jag hade kamperat ihop några år fick
jag möjlighet att skaffa ytterligare en häst. 2003 flyttade den tvååriga
valacken Remi in i mitt stall. Remi var lite mer modern i sin modell med
fina Tyska dressyrhingstar i stammen. Hans mamma var något mer av den äldre
modellen halvblod. Ett stabilt avelssto som fått många trevliga hästar före
Remi. Jag köpte honom för hans psyke och hans bakben och det är jag fortfarande
tacksam för idag. Jag brukar säga att Remi var en Volvo V70 när jag köpte honom
(man ska komma ihåg att en V70 var en ganska hyffsad bil 2003). Remi var klass
2 både som föl och som treårig men har under åren gått felfritt 120 hoppning, fått många placeringar i Lätt fälttävlan och
har nu kvalat till MsvA dressyr. Det tog lite tid men med hög ridbarhet och bra
bakben kommer man en ganska hyffsad bit med tid och träning och mer tid och
träning. Under de 12 år som vi haft tillsammans har både han och jag lärt oss
massor och idag kanske jag skulle säga att han är en Audi A6 i alla fall.
Rjazanov 1 år e: Skovens Rafael |
I hagen utanför mitt fönster står nu en liten kille som jag
hoppas kanske kan växa upp och bli en BMW, kanske av lite sportigare modell.
Jag hoppas att alla år som jag tränat och tränat och med hjälp av mina hästar
som förberett mig väl så kan jag vara redo att ta mig an en sportmodell. Kanske
inte en Ferrari, men i alla fall en med både bra servo och snabb acceleration.
Jag tänker att dessa hästar, och alla hästar som varje dag
hjälper tusentals människor att utvecklas verkligen fyller en funktion. De har
ett viktigt jobb. Lussan hade väldigt rätt i det. Jag tänker att det kanske är
detta som gör ridsport så fantastiskt. Att vi alltid kan utvecklas. Vi kan lära
oss mer och hitta nya nivåer hela livet. Hästarna slutar aldrig att lära oss. Kanske
är det också därför som det är så lätt att mötas i ridsporten oavsett vilken
nivå man själv befinner sig på. För varje ekipage har sina utmaningar och
framgångar och de är lika mycket värda (och frustrerande) oavsett om man t.ex. för
första gången ska lära sig att galoppera, eller om man ska klara av att göra serier.
Jag behandlar alla
hästar med respekt – för jag är övertygad om att oavsett hur de ser ut,
eller vad de har för förutsättningar i livet så fyller de en viktig funktion.
De uppfostrar, stärker eller utbildar en människa till att bli något mer än hon
varit om hon inte mött just den hästen.De ger hästkraft till alla oss som älskar dom.
Tack.