torsdag 27 mars 2014

Älska hästkraft

Dollar, Fanny, Miss Holly, Morris, Zjanans, Remi och Putte. Alla vi som vuxit upp i stallet, med hästarna och på ridskolor vet att de där fyrfotingarna som bor där inte bara är djur, de är lärare, kamrater, sparringpartners och psykologer. De uppfostrar, utmanar och utvecklar oss. De tröstar. De värmer. De gör det inte alltid lätt för oss alltid men de lär oss. 

Vi som rider vet också hur svårt det är. Att man aldrig blir fullärd. Att trots att man ridit hela sitt liv så är varje dag en utmaning. Det finns alltid något att utveckla och förbättra. Alltid något som man kan jobba mer med. Jag tror det är därför ridning ofta blir ett livslångt intresse, för att man aldrig blir klar. Det är ett av Riksidrottsförbundets mål - att fler ska idrotta högre upp i åldrarna, detta för att det bidrar till att uppfylla målet om ökad folkhälsa som Riksdagen har. Ändå är det fortfarande så att många inte ser ridning som en idrott. Efter Rolf-Göran Bengtssons Jerringpriset skrevs det många spaltmeter om att det var hästen som gjorde jobbet. En av de som skrek högst var Lasse Anrell på Aftonbladet - ända tills han blev utmanad av Huvudsta Ridklubb i Stockholm och själv fick sitta upp... Efter det lät det annorlunda: Hästmagazinet

http://www3.ridsport.se/ImageVaultFiles/id_22174/cf_559/st_edited/E9loVWLnuFSq4v80i3zD.jpg
Foto: Svenska Ridsportförbundet

Winston Churchill ska ha sagt "Det är något med utsidan av en häst som är bra för insidan av en människa". Ändå är ridsporten en av tre idrotter som inte får klassas som friskvård, och alltså kan subventioneras av arbetsgivare. Detta vill nu Svenska Ridsportförbundet ändra på. Inför årets val går man ut hårt för att få politiker att förstå att ridsport också måste klassas som friskvård

Och alla kan hjälpa till. Under parollen "Älska Hästkraft" genomför SvRF en kampanj för att visa upp ridsporten för politiker och andra. Alla föreningar kan ansluta sig för att bidra i kampanjen - läs mer om hur här.

Alla kan såklart också påverka genom att prata med politiker vid valstugor, ta upp frågan i era bloggar (jag vet att ni när många som skriver!) Dela kampanjen och information på FB och andra sociala medier. Vi kunde ge Roffe Jerringpriset - nu är det dags att ridsporten får samma villkor som andra idrotter. Det gäller friskvårdsfrågan men det gäller också många andra frågor - inte minst anläggningsfrågan där de flesta ridklubbar står med kostnaderna för anläggningen med mycket begränsat stöd från kommunen, i alla fall om man jämför med andra idrotter. 

När jag var tolv år var jag på ridläger en sommar, då samlade vi in namnlistor för att skicka till politiker för att ridsporten skulle få lika mycket bidrag som andra idrotter. Detta var på den tiden då man hade flätade plastpannband, tygtyglar och Jofahjälmar. Det är dags att det blir skillnad nu!

 

Jag tycker också det är dags för ett erkännandet av ridklubbens verksamhet utanför ridningen. Ridskolan är oftast öppen sju dagar i veckan. Här finner många unga meningsfull och utvecklande fritid, oftast helt utan stöd från samhället. Vi måste hjälpas åt att visa vad ridsporten ger tillbaka till samhället. Hur det utvecklar oss, gör oss friskare, starkare och mer ansvarsfulla. Då kommer politikerna att börja räkna med oss - och hästarna. Man säger att ridsport är så dyrt, men man betalar ju bara för ridningen, att komma till stallet är gratis. En möjlighet som alla har.

Själv tackar jag de godmodiga ridskolehästarna på Huvudsta, de busiga b-ponnyerna på Adelsö, Miss Holly, Morris och alla de andra för att de har bidragit till att göra mig till den jag är idag. TACK!




fredag 21 mars 2014

Årsmöte med guldkant

I onsdags hade vi årets stora händelse: Årsmötet. Det kanske är många av er som tycker att det knappast är något att bli så exalterad över, men vi tar det på största allvar. Det är nämligen den gång varje år som vi som arbetar ideellt och som anställda ska visa att vi gjort rätt för oss. Visa upp allt det vi jobbar med, stångas med och försöker förbättra, saker som vi har uppfattat att föreningar i Uppland vill att vi ska arbeta med. Det är vår chans att få visa vad vi gjort, och det är också alla föreningars chans att få säga vad man tycker och direkt påverka inriktningen framöver.

Dessutom, om man är en lite idealist som jag själv, är det en fantastiskt symbol för demokrati och delaktighet. Att man faktiskt träffas, sitter ner och ropar JA till det förslag man vill stödja. Säger JA (eller nej) till personer som ska sitta i styrelsen, förslag som presenteras och ansvarsfrihet till föregående år. Utan årsmötet har inte distriktet (föreningen, eller någon ideell organisation) något direkt mandat att driva verksamheten. Det är därför vi vill att många ska komma - för att det ger demokratisk tyngd till att arbeta vidare. Vi är därför väldigt glada att 50 personer hittade till SLU på onsdagskvällen trots det ymniga snöandet.  

De som kom fick inte bara hålla demokratins fana högt, de fick en del andra saker också. Under kvällen var Ulf Brömster, ledamot i SvRFs förbundsstyrelse där och berättade om verksamhetens utveckling inom Svenska Ridsportförbundet, Malin Axel-Nilsson som fram till årsmötet var suppleant i Distriktsstyrelsen berättade om sin - mycket spännande - forskning kring hur man hittar en perfekt matchning mellan häst och ryttare. Vi delade ut priser och Carin Wrange berättade om siten HästSverige som hon arbetar med på SLU. Siten innehåller väldigt mycket fakta och kunskap kring häst. En bra sak är också att innehållet finns i olika svårighetsgrad, från basfakta till omfattande forskningstexter. Det finns mycket kunskap att hämta, och också tester där man kan pröva sin kunskap (och kanske utmana någon annan?).


Roligt och spännande var det i alla fall.

Jag vill också lite särskilt lyfta fram våra pristagare för kvällen
Sedan 2010 finns möjligheten att nominera någon till Upplands Ridsportförbunds Eldsjälspris. Personens ska vara någon som ideellt har arbetat på ett eller annat sätt inom förening inom Upplands Ridsportförbund på ett betydande sätt. I år gick priset till Ahmanda Kastenholm från Sportriders Hästsportförening. Ahmanda är själv bara 25 år men har i flera år arbetat väldigt mycket med att stötta ungdomssektioner, ordna aktiviteter för ungdomar och varit lagledare i många ponnylag. Distriktsstyrelsen utsåg Ahmanda till årets eldsjäl för hennes omfattande arbete för ungdomarna. Ahmanda bidrar genom sitt oegennyttiga arbete till en fortsatt bra utveckling av Uppländsk Ridsport.


På årsmötet delades också priser ut till årets tävlingsryttare i olika kategorier och grenar. Sedan 2012 uppmärksammar distriktet de ekipage som samlat mest poäng i sin gren och kategori enligt SvRFs poängssystem. Vilka de var kan ni se här: Ryttarna får fina diplom och blommor.

Under kvällen hade vi även lite fika och det fanns möjlighet att ta del av en del av den omfattande forskning som bedrivs kring hästar på SLU, genom att titta på många postrar kring projekten som Carin och Malin hade tagit med sig och satt upp. Dessutom höll vi tidsschemat, trots att det var späckat, 1 minut före utsatt tid var vi klara. Det tycker jag är timing (och lite tur)

Just ja - det valdes lite nya ledamöter och suppleanter också. Välkomna till Birgitta Gelin, Karin Gadde Jennische, Johan Öhrmalm, Sara Husén och Carin Wrange till distriktsstyrelsen! Jag ska försöka berätta mer om styrelsen ledamöter i senare inlägg! 

En liten bildkavalkad...  

Årets bästa ekipage



Ahmanda Kastenholm, årets eldsjäl











måndag 10 mars 2014

Låt oss hylla våra mästare!

Förra året genomfördes för första gången ett enat Distriktsmästerskap i hoppning och dressyr, ponny och häst, här i Uppland. Distriktsstyrelsen ville lyfta statusen på distriktsmästerskapen och samtidigt skapa en aktivitet för Uppländsk Ridsport. Nåt som kunde vara, eller bli, en stor hästfest för alla föreningar i Uppland. 

Alla ponny-hoppmedaljörerna 2013
Tanken är att göra tävlingarna mer festliga. Att ha särskilda Distriktsmästerskapsklasser så att inte distriktsmästaren utses i en annan klass, men den eventuella följden att man kan vinna DM och kanske inte ens vara placerad i klassen. Genom att ha hästar och ponnyer samma dag, och även hopp och dressyr samma helg så ville vi också skapa en möjlighet att verkligen fira våra mästare. Distriktsmästerskapet är ju det finaste man kan vinna i distriktets regi. Vi vill lyfta dessa förebilder lite extra genom detta upplägg. 

Seniormästaren hoppning Sissela Smith
Förhoppningen var, och är, också att tävlingarna ska vara något som vi kan göra gemensamt i distriktet. Att alla är välkomna att vara med och hjälpa till oavsett vilken förening man kommer ifrån. En del i detta var att den fina hinderpark som användes vid hopptävlingarna, bestod av hinder från många olika föreningar i Uppland. Även i år hoppas vi att vi kan få ihop roliga och fina hinder som är karaktäristiska för olika föreningar. 

Igår träffades DM-kommittén för första gången för att planera höstens DM-helg 6-7 september på Jällagymnasiet. Det ska bli roligt och alla är inställda på att
lyfta ribban ytterligare ett snäpp för att skapa den där mästerskapskänslan.

Vi kommer bl.a. att genomföra en gratis utbildning för funktionärer på kvällen den 8 april på Jälla för att göra det möjligt för alla som vill att vara funktionärer till hösten att lära sig mer. Kursen är gratis och vem som helst får delta (man måste inte planera att vara funktionär sedan). Läs mer om den på vår hemsida inom kort. 

Har du några idéer om hur vi kan skapa den där extra mästerskapskänslan? Vad är det som gör det? Hejarklackstävling? Ryttarmiddag? Annat? Kom gärna med tips: distrikt@uppland.ridsport.se eller kommentera här eller på FB. 

Guldmedaljörerna i ponnydressyr 2013
Vi hoppas att många i Uppland vill vara med och göra den 6-7 september till en riktig hästfest!

tisdag 4 mars 2014

Talang? Finns det?

Förra veckan var jag på konferens i Göteborg i samband med Göteborg Horse Show. Det var en konferens om Idrottslyftet som ju är projektstöd till idrotten. Vi berörde dock även en del andra saker och en sak som kom upp var det här med talang. Många distrikt driver talangprojekt av olika slag (jag ska återkomma till vårt i ett annat inlägg) och vi pratade därför även om talangbegreppet.

Så vad är då talang? Enligt Wikipedia så är det "en övergenomsnittlig fallenhet eller förmåga för någon verksamhet, i intellektuell, fysisk eller annan mening". Är den här fallenheten medfödd? Och vad innebär det för oss i ridsporten? Man behöver ju också först fråga sig vilka fallenheter/förmågor som man behöver för att bli en framgångsrik ryttare. Så vilka är det? 

I en del idrotter är man som allra bäst när man fortfarande är tonåring. I de idrotterna finns det inte så mycket tid att utveckla sina färdigheter medan i vår idrott så når man ofta inte de riktigt höga klasserna, med internationella mästerskap och tävlingar förrän i 40-års åldern. Väldigt sent jämfört med andra idrotter. Den egenskap som många elitryttare framhåller som den viktigaste för framgång inom ridsporten är också just uthållighet. Att fortsätta vilja utvecklas och vilja lära sig. Att vara envis och målinriktad över långa tidsperioder. 

Den andra delen - det som man ofta hör folk prata om i förhållande till talang s.k. ryttarkänsla eller att man lär sig nya saker fort - det kommer i andra hand. Det kan man, med envishet och uthållighet träna upp i väldigt hög utsträckning. 

Det här är väldigt intressant och viktigt tycker jag. Det spelar ju väldigt stor roll om vi ska försöka se till att så många som möjligt blir så bra som möjligt på lång sikt. Det handlar inte bara om att utvecklas med just den där hästen man har just nu, utan att kanske bli bäst i världen om 20 år (om man är tonårigt och vill rida OS). Då måste man ha tålamod, vilja och engagemang. 


Det är också viktigt när man tänker på barn och ungdomar. Den där ryttare som kanske har lite svårt med balansen i början, eller med koordinationen - den kanske blir bäst i världen ändå. Det är inte det som är avgörande. Själv var jag jätterädd när jag först började rida. Jag brukade gömma mig bakom klubbhuset på Huvudsta där jag red om jag fått någon "läskig" ponny som jag skulle rida. Men sedan brukade jag alltid våga i alla fall, för jag VILLE verkligen rida. Och med tiden blev jag bättre, inte bäst i världen - men hej - vem vet? Jag har ju inte ens uppnått medelåldern för internationella mästerskap än? ;-)

Remi och jag på tävling på Tuthammaren