Talang? Finns det?

Förra veckan var jag på konferens i Göteborg i samband med Göteborg Horse Show. Det var en konferens om Idrottslyftet som ju är projektstöd till idrotten. Vi berörde dock även en del andra saker och en sak som kom upp var det här med talang. Många distrikt driver talangprojekt av olika slag (jag ska återkomma till vårt i ett annat inlägg) och vi pratade därför även om talangbegreppet.

Så vad är då talang? Enligt Wikipedia så är det "en övergenomsnittlig fallenhet eller förmåga för någon verksamhet, i intellektuell, fysisk eller annan mening". Är den här fallenheten medfödd? Och vad innebär det för oss i ridsporten? Man behöver ju också först fråga sig vilka fallenheter/förmågor som man behöver för att bli en framgångsrik ryttare. Så vilka är det? 

I en del idrotter är man som allra bäst när man fortfarande är tonåring. I de idrotterna finns det inte så mycket tid att utveckla sina färdigheter medan i vår idrott så når man ofta inte de riktigt höga klasserna, med internationella mästerskap och tävlingar förrän i 40-års åldern. Väldigt sent jämfört med andra idrotter. Den egenskap som många elitryttare framhåller som den viktigaste för framgång inom ridsporten är också just uthållighet. Att fortsätta vilja utvecklas och vilja lära sig. Att vara envis och målinriktad över långa tidsperioder. 

Den andra delen - det som man ofta hör folk prata om i förhållande till talang s.k. ryttarkänsla eller att man lär sig nya saker fort - det kommer i andra hand. Det kan man, med envishet och uthållighet träna upp i väldigt hög utsträckning. 

Det här är väldigt intressant och viktigt tycker jag. Det spelar ju väldigt stor roll om vi ska försöka se till att så många som möjligt blir så bra som möjligt på lång sikt. Det handlar inte bara om att utvecklas med just den där hästen man har just nu, utan att kanske bli bäst i världen om 20 år (om man är tonårigt och vill rida OS). Då måste man ha tålamod, vilja och engagemang. 


Det är också viktigt när man tänker på barn och ungdomar. Den där ryttare som kanske har lite svårt med balansen i början, eller med koordinationen - den kanske blir bäst i världen ändå. Det är inte det som är avgörande. Själv var jag jätterädd när jag först började rida. Jag brukade gömma mig bakom klubbhuset på Huvudsta där jag red om jag fått någon "läskig" ponny som jag skulle rida. Men sedan brukade jag alltid våga i alla fall, för jag VILLE verkligen rida. Och med tiden blev jag bättre, inte bäst i världen - men hej - vem vet? Jag har ju inte ens uppnått medelåldern för internationella mästerskap än? ;-)

Remi och jag på tävling på Tuthammaren