Älska hästkraft

Dollar, Fanny, Miss Holly, Morris, Zjanans, Remi och Putte. Alla vi som vuxit upp i stallet, med hästarna och på ridskolor vet att de där fyrfotingarna som bor där inte bara är djur, de är lärare, kamrater, sparringpartners och psykologer. De uppfostrar, utmanar och utvecklar oss. De tröstar. De värmer. De gör det inte alltid lätt för oss alltid men de lär oss. 

Vi som rider vet också hur svårt det är. Att man aldrig blir fullärd. Att trots att man ridit hela sitt liv så är varje dag en utmaning. Det finns alltid något att utveckla och förbättra. Alltid något som man kan jobba mer med. Jag tror det är därför ridning ofta blir ett livslångt intresse, för att man aldrig blir klar. Det är ett av Riksidrottsförbundets mål - att fler ska idrotta högre upp i åldrarna, detta för att det bidrar till att uppfylla målet om ökad folkhälsa som Riksdagen har. Ändå är det fortfarande så att många inte ser ridning som en idrott. Efter Rolf-Göran Bengtssons Jerringpriset skrevs det många spaltmeter om att det var hästen som gjorde jobbet. En av de som skrek högst var Lasse Anrell på Aftonbladet - ända tills han blev utmanad av Huvudsta Ridklubb i Stockholm och själv fick sitta upp... Efter det lät det annorlunda: Hästmagazinet

Foto: Svenska Ridsportförbundet

Winston Churchill ska ha sagt "Det är något med utsidan av en häst som är bra för insidan av en människa". Ändå är ridsporten en av tre idrotter som inte får klassas som friskvård, och alltså kan subventioneras av arbetsgivare. Detta vill nu Svenska Ridsportförbundet ändra på. Inför årets val går man ut hårt för att få politiker att förstå att ridsport också måste klassas som friskvård. 

Och alla kan hjälpa till. Under parollen "Älska Hästkraft" genomför SvRF en kampanj för att visa upp ridsporten för politiker och andra. Alla föreningar kan ansluta sig för att bidra i kampanjen - läs mer om hur här.

Alla kan såklart också påverka genom att prata med politiker vid valstugor, ta upp frågan i era bloggar (jag vet att ni när många som skriver!) Dela kampanjen och information på FB och andra sociala medier. Vi kunde ge Roffe Jerringpriset - nu är det dags att ridsporten får samma villkor som andra idrotter. Det gäller friskvårdsfrågan men det gäller också många andra frågor - inte minst anläggningsfrågan där de flesta ridklubbar står med kostnaderna för anläggningen med mycket begränsat stöd från kommunen, i alla fall om man jämför med andra idrotter. 

När jag var tolv år var jag på ridläger en sommar, då samlade vi in namnlistor för att skicka till politiker för att ridsporten skulle få lika mycket bidrag som andra idrotter. Detta var på den tiden då man hade flätade plastpannband, tygtyglar och Jofahjälmar. Det är dags att det blir skillnad nu!

 

Jag tycker också det är dags för ett erkännandet av ridklubbens verksamhet utanför ridningen. Ridskolan är oftast öppen sju dagar i veckan. Här finner många unga meningsfull och utvecklande fritid, oftast helt utan stöd från samhället. Vi måste hjälpas åt att visa vad ridsporten ger tillbaka till samhället. Hur det utvecklar oss, gör oss friskare, starkare och mer ansvarsfulla. Då kommer politikerna att börja räkna med oss - och hästarna. Man säger att ridsport är så dyrt, men man betalar ju bara för ridningen, att komma till stallet är gratis. En möjlighet som alla har.

Själv tackar jag de godmodiga ridskolehästarna på Huvudsta, de busiga b-ponnyerna på Adelsö, Miss Holly, Morris och alla de andra för att de har bidragit till att göra mig till den jag är idag. TACK!