Att vara (eller inte vara) attraktiv

Att gå upp jättetidigt på morgonen. Att släpa tunga höbalar geggiga skottkärror. Att borsta smutsiga hästar som tagit sig en ordentlig simtur i närmaste lerpöl. Att få skit under naglarna. Att få galoppera fram över en stubbåker med solen lågt stående längs med horisonten. Att känna den enorma lyckan när man övervunnit något man inte tidigare vågat eller klarat av. Att uppleva den enorma sorgen när den man älskar inte längre orkar mer. Att känna en varm mule som nyfiket letar sig fram och blåser försiktigt på din kind. Ridsporten. Hästarna. 

Igår kväll var jag på en föreläsning kring rekrytering till idrottens som hölls på Upplands Fotbollsförbund. Diskussionerna rörde vad som gör idrotten attraktiv så att man kan möjliggöra rekrytering av både medlemmar, ledare och ideella. Diskussionerna gick höga bland fotbollsklubbarna om vad som gör fotbollen attraktiv. Eller vad man kan göra för att göra den mer attraktiv. Jag funderade - såklart- mycket på vad som gör ridsport attraktivt. Sakerna ovan är några av de jag kom fram till. 

Under kvällen igår pratades en hel del om att idrottens utsätts för allt mer konkurrens från såväl privata aktörer som andra intressen, t.ex. internet. Jag tänker att ridsporten har nåt som andra idrotter inte har en levande varelse som vi måste samarbeta med, bygga upp vårt liv kring.

Vi får delta när nytt liv föds. Vilken dag som helst hoppas jag att det i mitt stall hemma i Alunda kommer att stå en livs levande lite fölunge. Om allt vill sig väl. Lycka. Oro. Glädje. Sorg. På riktigt. Vi hoppas. Kämpar och väntar. Vi måste anpassa oss. Det går inte att skynda sig. Fölet måste växa. Blir större och starkare. Sen krävs år av träning och vi blir aldrig klara.

Min fölunges pappa - Skovens Rafael och mamma Rozilla

Vår sport innebär en möjlighet att hålla på hela livet. Både hästarnas liv och vårt eget. Inom många andra idrotter handlar det om att varje årskurs har sina turneringar och mål. Har man inte blivit proffs när man är senior så finns det bara rollen som tränare kvar. Vi kan börja när vi vill. I en underbar mix kan människor av alla åldrar och bakgrunder vara på samma nivå samtidigt. En yngre kan lära en äldre och det är en självklarhet hos oss. 

Man pratar ju mycket om att ridsport formar bra ledare. Jag tror det också är p.g.a. detta. Vi vet att livet är skört. Vi vet att det krävs att man ska bli skitig för att hästen ska bli ren. Vi vet att man måste ta konsekvensen av sina beslut. Man kommer liksom inte undan.   

Vår sport rymmer fölungar, och elithästar. Den rymmer ridskolehästar och trotjänare. Den rymmer gamla och unga. Den rymmer idrott på högsta internationella nivå med spänning och underhållsvärde. Den rymmer vardag och en varm man att gömma fingrarna i när livet känns lite tungt. Det gör vår idrott unik. Och det tror jag  gör ridsport attraktivt.