Att läsa det aktuella (och inte det från Hedenhös tid)

Alla som tävlar i någon idrott måste känna till reglerna för den idrotten. Det handlar om linjer man inte får passera i fotboll, var spelare står i förhållande till varandra, att man inte får dra om kull varandra (hur som helst) i ishockey och så gäller så klart för oss inom ridsporten också. Vi har ju dessutom massor av grenar inom Svenska Ridsportförbundet. Det är ju himla roligt att man tillsammans med sin fyrbenta kompis kan göra så många olika roliga saker - men det kräver också en del av oss som deltagare. Det är ju nämligen inte alls säkert att det man får göra på hoppframridningen stämmer med vad man får göra på dressyrens framridning. 

Även dressyrprogram ändras lite titt som tätt - något jag som nybliven medryttare på finaste Morris fick erfara någon gång i 90-talets början. Vi hade övat. Ansträngt oss. Jag hade pluggat på programmet. Sprungit fram och tillbaka på mattan i vardagsrummet - som i alla fall lite kunde liknas vid en dressyrbana till proportionerna. Jag hade tidigare tävlat på ridskolan någon gång och nu skulle jag rida samma program - trodde jag ja... 

Morris - retar mig för att jag red fel...

Det var en klubbtävling där på utebanan på inackorderingsstallet där Morris bodde. Jag minns det väl. Jag hade flätat och putsat och gått upp tidigt. Flätorna stod med största sannolikhet åt alla håll.  Jofa-hjälmen satt stadigt på huvudet medan den omsydda kavajen från loppisen ändå såg riktigt ordentlig ut. Men - sen hände det - jag red fel. Domaren visslade. Jag red igen. Domaren visslade. Hon förklarade vänligt vart jag skulle rida och nervöst trasslade jag mig förvirrad igenom de sista delarna av programmet. När jag fick protokollet stod längst ner i domarkommentaren - "Läs inte program från Hedenhös tid". Jag hade pluggat på fel program. Det hade kommit ett nytt vid årsskiftet och jag hade ingen aning om att Lätt B:1 kunde ändras från en gång till en annan. Men jag fick lära mig. Sedan dess är jag mer noga med att säkerställa att jag inte bara tror att jag kan reglerna så som de var sist - utan jag försöker också kolla att det inte skett några förändringar. 

Nu är det dags för oss alla att sätta på läslampan, ladda batterierna i våra plattor och i förekommande fall kanske ta fram läsglasögonen - för nu är det mycket på gång inför 2015.

Det har under årets skett ett stor översyn av alla tävlingsreglementen. Dels för att man ska få en ökad samsyn mellan grenarna men också att man ska göra reglementena tydligare. Allt TR-ändringar hittar du här. Men det är inte reglementena i sin helhet utan bara förändringarna som finns med här. Alla TR i sin helhet finns också på SvRFs hemsida www.ridsport.se men den som gäller för nästa år är inte publicerade i sin helhet än.

En stor förändring som sker vid årsskiftet är att åldrarna för när man får tävla ponny ändras. C- och D-ponnyer får två åldersnivåer. Grupp 1 är upp till och med 16 år och grupp 2 är 17-20 år. Det innebär alltså att man kommer att kunna rida ponny två år längre än man tidigare har fått. Det innebär kanske också att vi får bättre utbildade ponnyer eftersom fler kan rida ponnyer längre. Kanske innebär det också att några fortsätter rida längre, istället för att sluta när man är18. Man kan ju undra om det blir så att fler väntar med att börja rida stor häst då och om det är något negativt med det. Det återstår att se hur det blir fram över. Vad tycker du?

Alla dressyrprogram hittar du här (med aktuellt år för publicering efter namnet). Glöm inte att kolla i början av 2015 så du rider rätt program när du kommer in på banan - Man vill ju inte riskera att bli beskylld för att läsa saker från Hedenhös tid...

Först plugga - sen lata sig!

Distriktsmästerskap

Förra helgen genomfördes så de stora Distriktsmästerskapen i Uppland. Under två dagar korades tio distriktsmästare, fem i hoppning och fem i dressyr. Tävlingarna genomfördes på Jällagymnasiet i nära samarbete både med skolan och med Jälla Hästsportförening. 

Tävlingarna arrangeras ju av Upplands Ridsportförbund och distriktet är ju stort på ett sätt (38 föreningar med totalt ca 6000 föreningsmedlemmar) men själva Upplands Ridsportförbund utgörs ju inte av så många personer. Det är styrelsen, hopp- och dressyrkommitté-, ungdomssektionen, några andra mindre kommittéer och så jag och Johanna på kansliet. Inte så många faktiska personer alltså. Och som alla vet så krävs det många för att genomföra en bra tävlingshelg. Därför var det extra roligt att distriktsmästerskapen verkligen blev en distriktsangelägenhet. På banor och parkeringar, i sekretariat och kafeteria, i domartorn och på framridningar överallt fanns personer från många olika föreningar runt om i länet. På hoppningen stod också många olika hinder från många olika föreningar på banan. Något som vi eftersträvade för att ännu mer förstärka känslan av att det här var hela distriktets mästerskap. 

Så stort tack - till alla enskilda personer som la sin tid på att skapa dessa dagar, till alla föreningar som bidrog genom utlån av hinder eller på andra sätt och till alla sponsorer - Stigsbergsgård, Kolla Masken, Agria, Marstall, Delicato, Lindvalls Kaffe, JA hästutbildning och Jällagymnasiet. 

Dressyrens mästerskap var en stor framgång för Sällskapet Segersta Sportryttare.
Under söndagens hoppningar var det Jump Club RSF som stod för de stora framgångarna. Båda dagarna var det två unga ryttare som utmärkte sig särskilt. Filippa Norrman, 16 år, från Segersta Sportryttare, var överlägsen vid seniorernas DM med sin häst Candela. Dagen gav också en dubbelseger då Evelina Söderström från Segersta Sportryttare tog gulden både för kategori B och C. UNT hade på söndagen en artikel från tävlingarna.

Under hoppningen tog 12-åriga Kajsa Björe hand om tre guldmedaljer - B-ponny, C-ponny och junior. Tidningen Ridsport skriver om DM i hoppning här

Medaljer delas ut i enlighet med Tävlingsreglementet dvs antal medaljer är i relation till antal starter i klassen.

Resultat Dressyr
Kat B, Lagtävlansprogrammet
Guld Evelina Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Carett 66,364%
Silver Eira Flink, Heby Ryttarförening - Avak 65,909%
Kat C Lätt A P:1
Guld Evelina Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Mylady G 73,158%
Silver Pauline Nilsson, Heby Ryttarförening - Bella Donna 66,579%
Kat D Lätt A P:1
Guld Erica Edin, Björklinge Ryttarförening - Önnarps Kurant, 69,342%
Silver Frida Söderström, Sällskapet Segersta Sportryttare - Okidoki, 68,289%
Brons Victoria Avellan-Ryd, Sällskapet Segersta Sportryttare - Brave Heart 65,395%
Junior MsvC:2
Guld Klara Andersson Antelli, Sällskapet Segersta Sportryttare - Rubichon V
 66,667%
Senior MsvB:5
Guld Filippa Norrman, Sällskapet Segersta Sportryttare - Candela 73,367%
Silver Emma Byström, Enköpings Ridklubb - Champion 67,347%
Brons Josefin Wennberg, Lurbo Ridklubb - Aconto Foldager 64,898%

Resultat hoppning
Kat B Lätt A 
Guld Kajsa Björe, Jump club – Moflos Zorro 0/0  32.21
Silver  Hannah Lif, Lurbo – Axner 0/0 38.62
Kat C Lätta A 
Guld Kajsa Björe, Jump Club – Törnrosa  0/0  33.16 
Silver Josefin Olsson, Heby -  Hembys Kronos 0/0  36.72  
Brons Ebba Stigenberg, Katrinedal – Cleo II  8/ 46.77
Kat D  Lätta A  
Guld Amanda Engeros, Jump club – Fainleog Fenella 4/0  39.44 
Silver Isabelle Franzetti, Heby – Dukat 4/4  36.94  
Brons Caroline Wallgårda, Lurbo – Heihoeves Bjor  4/ 57.73
Junior, 1.15 m-hoppning 
Guld Kajsa Björe, Jump Club – Little Grace 0/0 36.21 
Silver Sanna Lundin, Jump Club – Clara Belle 0/0 39.18 
Brons Mikaela Rindesjö, Lurbo – Ricardo 0/0 39.44 
Senior, 1.25 m-hoppning 
Guld Helena Lundström, Enköping – Betty Boop 0/4 40.27 
Silver Beatrice Nyberg, Jump Club – Zsa Zsa Blom 0/8 39.70 
Brons Nina Kontio, Heby – Rubiera 0/  69.06

Riksmästerskap i arbetande ridkonst

Någon gång i slutet av 80-talet startades en bokklubb för oss hästnördar. Som den inbitne hästnörd jag var blev jag genast medlem och slukade alla tårdrypande historier om den bortglömda, utmärglade hästen som hittas av den ambitiösa och duktiga tjejen, räddas och vinner det STORA priset. Men som medlem i bokklubben fick man också en del andra saker förutom böckerna. T.ex. kunde man under en period få tecknade planscher med olika ridsportgrenar. Jag har ett 20-tal. Jag visste inte ens att det fanns så många olika "ridsporter" eller vad man kallar det. De är fina. Jag har dom kvar i någon låda och tänker ibland att jag skulle leta rätt på dom och rama in några och sätta upp. Men de ligger fortfarande i någon låda.

Just ni är det VM i Frankrike i de grenar som ingår i FEI d.v.s. det Internationella Ridsporförbundet. För första gången visa också mycket av mästerskapet på TV eftersom SVT sänder 50 timmar. Jätteroligt. Fantastiskt är det att se alla skickliga ekipage som briljerar i sina respektive grenar. Det är ju dock långt i från de där 20-talet grenar som jag hade på väggen i mitt flickrum i Bromma som deltar i VM. 

Jag vet inte, men jag tror faktiskt att det var en bild i min samling som föreställde en ryttare på en skimmel med en lans och en trätjur med en ring, men jag är inte säker. Working Equitation, som är Svenska Ridsportförbundets allra senaste gren, ska ha sitt Riksmästerskap i Enköping nu i helgen. Egentligen är det nästan Svenskt mästerskap i WE, men eftersom grenen är ny och inte så etablerad än så kallas det för Riksmästerskap. Det är inte lätt det där med vad man ska kalla saker. WE står för Working Equitation, alltså ungefär arbetande ridkonst och det var kanske lite långt och otydligt så då säger man kort och gott WE.

 
WE är en spännande gren. Den har tre moment
1. dressyr
2. teknik
3. speed. 

Lite som fälttävlan alltså som också har tre moment. Dressyren är, precis som i fälttävlan, ett klassiskt dressyrprogram som bedöms av domare. I tekniken så ska ekipaget genomföra en bana med olika "hinder". Det handlar dock inte bara om att hoppa över saker utan här ska man kunna rida över en bro, öppna en grind, rida slalom och andra saker som man lätt kan se har haft en praktisk tillämpning när man arbetade med hästar på gårdar. Hur väl man klarar hindren bedöms enligt en poängskala. Momentet påminner en hel del om Trail som återfinns inom western-grenarna. I speed ska man rida samma bana som i teknikmomentet men nu på tid, utan missar. Den som genomför de tre momenten bäst vinner. 

Riksmästerskapet i helgen går på Enköpings Fältrittklubb, och Uppland är ett distrikt med många WE-ryttare och dessutom många väldigt duktiga WE-ryttare. Så jag hoppas att det är många som tar tillfället och åker och hejar och lär sig mer om WE i helgen. 

I Spanien och Portugal är WE stort och man ser många Iberiska hästar (PRE och Lusitano t.ex.) i WE-tävlingar. Detta är dock inte nödvändigt och många hästraser passar bra till att tävla WE. Det finns också klasser där man bara skrittar och travar så det går också att börja ganska tidigt. På de allt fler WE-tävlingarna deltar ryttare och hästar av alla olika typer och varianter. Jag har själv provat WE med mitt halvblod som gått både hoppning, fälttävlan och dressyr och som jag tycker är både rätt lydig och modig - men det är svårare än det ser ut. Men roligt och utmanande.

I klippet nedan ser vi ett ekipage i ett speedmoment, och de har nog övat ett tag innan de gjorde det här.

Startlistorna för tävlingarna finns här.

I den svåraste klassen rids dressyren på lördagen och teknik och speed på söndagen. Det kommer även genomföras uppvisningar och andra kringaktiviteter. Gratis inträde.

I den svåraste klassen har vi tre Uppländska Ryttare som deltar: Ulrika Pernler - Uppsala PK, Maria Jurestam - Enköpings FRK och Marie Pettersson också Uppsala PK. Ett lite extra lycka till önskar vi dom inför helgen. Ingen press men plocka nu hem lite medaljer till Uppland!

Dags för lika villkor!

När jag var si-sådär 12 år åkte jag på ridläger. Det var en varm och underbar sommar och jag minns Farina, Bianca och de andra hästarna där på ridlägret väl trots att jag bara var där en vecka. Innan jag skulle åka på ridläger gjorde jag alltid listor med allt jag skulle ha med mig. Jag älskade att planera, lägga upp i rader och pricka av på listan allt jag skulle ha med mig. Det gjorde liksom lägerveckan lite längre att man planerade för den en lång tid i förväg.

Den här sommaren packade jag dock ner något annorlunda i mina väskor. Det hade gått upp för mig, av någon anledning som jag nu inte minns, att stödet till ridsporten inte var det samma som till andra idrotter. Att inte ridskolorna fick samma stöd från samhället som t.ex. hockey och fotboll fick. Så kunde det ju inte få vara! Och som den sanna demokrat jag var gjorde jag i ordning protestlistor där jag skrev att det borde vara självklart att politikern såg till att alla idrotter stöttades på ett rättvist sätt. Mer bidrag till ridsporten helt enkelt. Listorna hjälpte min mamma mig att kopiera upp på sitt jobb. Kanske så där 20-30 listor med plats för 20 namn på varje. Listorna packade jag sedan ner i min ridlägerpackning och tog med mig på ridlägret. 

Jag delade ut listor till alla som ville ha, och många barn skickade sedan de där listorna till mig med påskrivna namn, även om såklart många listor aldrig kom tillbaka. Jag samlade ihop några fler namn själv och någon gång där i augusti skickade jag in listorna (min pappa hjälpte mig så jag är lite osäker på vart han skickade dem, men det var till någon politisk instans i alla fall). Jag hörde aldrig nåt mer sedan. Det var väl för få namn, eller för få listor jag vet inte. Men min tror på att man kan påverka samhället om man är många som tycker lika, den står fast. Och så här 25 år senare så är fortfarande inte stödet till ridsporten likvärdigt med stöd till andra idrotter. Det måste bli ändring på det.  
Det är dags för lika villkor! 

Upplands Ridsportförbund kommer att genomföra en manifestation för ridsporten med krav på lika villkor. Manifestationen kommer genomföras lördag den 16 augusti. Vi kommer ses kl. 12.00 vid Uppsala Konsert och Kongress, på andra sidan (stan-sidan) från Vaksala torg sett. Sedan kommer vi att marschera genom stan upp till Odinslund. Men om detta ska få någon betydelse så måste vi vara många. Vi måste vara många som visar att ridsporten är något att räkna med. Det räcker inte med en tolvårig tjej med 100 namn som vill ha en ändring. Vi är många som tycker det här är viktigt och vi ber er att komma och visa det. Ta med alla ni känner, alla som tycker att rättvisa villkor är en självklarhet - de behöver inte vara hästmänniskor, bara de tycker detta är viktigt. Ta med ridklubbsstandard, ridhjälmar, käpphästar eller annat som visar att det gäller hästar. Låt oss visa Uppsala att ridsporten är en kraft att räkna med!   

Manifestationen har ett Facebook-event - anmäl gärna att du kommer och bjud in fler! 

Du hittar eventet på Upplands Ridsportförbunds Facebooksida:
www.facebook.com/upplandsridsportforbund

Eventet direkt:
- Manifestation för ridsporten 16 augusti
 

Ponnyer - väcker alltid känslor!

Jag är lång. Jag har varit det så länge jag kan minnas. Jag var sådär 173 cm över marken när jag började sjuan. Min älsklingshäst på ridskolan var C-ponnyn Fanny. Det var inte så kul att vara lång då. Men det är inte bara längden som spelar in när man rider ponny, speciellt inte om man vill tävla. Det är inte heller så många andra saker som kan ge upphov till sånt massiva diskussioner som tävlingar för ponny. Därför är det extra intressant att Svenska Ridsportförbundet idag lagt upp en länk till en webb-enkät om framtida åldergränser för ponnytävlingar på sin hemsida.

Bakgrunderna är flera och det är flera olika saker på oberoende av varandra påverkar detta. Riksidrottsförbundet har regler för barns tävlande och har länge haft synpunkter på hur barn tävlar inom ridsporten. Internationellt finns det olika andra åldrar för ponnyryttare. Internationella förbundet FEI har 16 år som maxålder på ponny medan man i England tillåts att rida C- och D-ponny tills man är 21. I Sverige har vi olika gränser för B-ponny beroende på vilken gren man rider, vilket också kan vara förvirrande för vissa ryttare. Åldern har ju (som jag tidigare nämnt) inte alltid med längden att göra) och det kan ju vara så att en 12-årig hoppryttare är längre än en 14-åring som inte längre får tävla sin B-ponny hoppning. 

Tävlingssektionen på Svenska Ridsportförbundet har därför länge diskuterat olika alternativ och nu kommer man med konkreta förslag som man ber om input på. Vill du svara finns enkäten här.

Det man tittar på är ålder för att börja tävla på tävlingar där man konkurrerar med andra, max-ålder för B-ponny samt en ny indelning för C- och D-ponnyer med två olika åldrar.

Grundtanken är att små barn (fram tills man fyller åtta år) ska få tävla, men inte rangordnas mot andra. Man kan alltså rida clear round eller andra bedömningar där alla som uppnår ett visst resultat får pris. Det handlar alltså om att mer fokusera på prestationen än resultatet. Resultatet är ju alltid beroende på vilka andra som är där just då, medan prestationen är den samma även om alla andra också är felfria, eller bara du är felfri. En felfri ritt är en felfri ritt.

Vad det gäller B-ponny är det helt enkelt att alla ska ha samma gräns.

Sen det lite nya. Man vill införa två nivåer för ryttare som rider C- och D-ponny. Detta för att det faktiskt är väldigt stor skillnad på en 14-åring och en 18-åring. Gränserna skulle då bli 14-16 år och 17-20 år (alla åldrar gäller de år man fyller den aktuella åldern). Man skulle då tillåtas tävla ponny högre upp i åldrarna (förutsatt att ekipaget är proportionerligt - det gäller fortfarande), vilket kanske skulle kunna leda till att färre slutar i samband med övergång till häst. Det skulle också innebära att ryttare som ska kvala till internationella mästerskap inte måste göra det i konkurrens med de som ändå inte får åka (ryttare 17-18 år idag). 

Tävlingssektionen ställer sedan följdfrågan: Om det inte är tillräckligt många för att bilda en egen "kategori" i en viss ålder, ska man då slå ihop samma åldrar oavsett kategori, eller ska man slå ihop samma kategori med olika åldrar? För på en dressyrtävling i någon mindre ort är det kanske inte helt sannolikt att man får ihop tillräckligt många för att kunna bilda egna grupper i alla kategorier. 

Personligen tycker jag att det är rimligare att slå ihop på ålder istället för på ponnykategori. Men det är bara jag. Vad tycker du? Svara på enkäten så Tävlingssektionen kan få ett så stort underlag som möjligt för att fatta beslut om hur det ska bli framöver. 

Som sagt - inget engagerar som ponny. Och det är lätt att förstå varför - Detta är Wild at Heart eller Wilda. Hos bor hos mig!

En skitsak

När jag var lite mindre än jag är nu brukade jag och mina kompisar ta bussen till Adelsö utanför Stockholm och rida. Det var en timmes bussresa men det var inget som bekom oss när det fanns möjlighet att få rida och sköta om alla hästarna. Så efter skolan sprang vi allt vad vi orkade för att hinna med bussen och sedan red vi och grejade för att hinna med bussen hem igen i tid.

På väg hem satt vi alltid längst bak. Jag minns att en kompis hade någon typ av handkräm (starkt parfymerad á la 80-tal) som vi använde för att dölja en del av den värsta hästlukten. Jag tror det fungerade dåligt. Vi fick ofta kommentarer om att det luktade häst. I stallet fanns ett omklädningsrum (eller omklädningsrum, ett rum med några stolar ett bord och en bänk med en kaffebryggare), men inga duschar. Faktiskt inte någon toalett heller. Men man satt sig väl på gödselstacken. Det fanns ett gammalt dass men där ville man helst inte gå in. 


De dagar vi åkt till ridskolan fanns det faktiskt möjlighet att duscha. Det fanns en dusch. Och ett omklädningsrum. För alla som var på anläggningen. Och inget lås. Så duscha gjorde man inte. Vem som helst kunde ju komma. 

Snart är det val. Det är ju supervalår i år heter det. Val till alla möjliga instanser. Det är sådär 25 år sedan jag tog bussen hem från Adelsö på kvällarna. Men fortfarande är det verkligen ingen självklarhet att det finns omklädningsrum, duschar och toaletter på ridskolor och ridklubbar runt om i Sverige. Delade omklädningsrum för killar och tjejer ska vi inte prata om. Inom hur många andra idrotter skulle det vara ok att Sara (13 år) duschade och bytte om tillsammans med Åke (62)? Eller för den skull Martin (13) tillsammans med Jossan och Lisa (21). Vill vi göra ridsporten mer jämställd behöver alla kunna känna sig välkomna och ha sin plats.

Ridsport är en idrott. Det är friskvård och det är träning. Dessutom är det god hänsyn att byta om innan man åker kommunalt hem, eller går in i en mataffär med massor av hästpartiklar på sina kläder. Det är klart man måste kunna duscha och byta om, det borde inte vara något man behövde förklara.

Det är dags att rusta upp ridanläggningarna i landet. Och det handlar inte om stora exklusiva satsningar. Det handlar om att de ungdomar som väljer stallet ska kunna gå på toaletten och byta om under drägliga förhållanden. 

Alla ni som kan rösta - fråga era politiker. Stanna upp vid valstugan och ställ frågan - vad gör de för att förbättra inom detta område? Om vi är många som frågar kommer de kanske att inse att något behövs göras! Och ni som ännu inte får rösta. Fråga ni också. 



 

Min ridklubb

Igår var jag i Stockholm på möte och på kvällen ordnade Stockholms Ridsportförbund tillsammans med SvRF en inspirationskväll kring ett nytt material som heter Min Ridklubb. Min ridklubb är ett material som kan vara ett stöd för föreningens styrelse att utveckla föreningen. 

Igår kväll var det också en föreläsare på plats från ett företag som heter Medlemsutveckling och han pratade mycket om det här med engagemang och hur man inte bara rekryterar nya medlemmar utan också skapar engagemang hos dem man har. 

Först fick vi fundera på vad det var som gjorde att vi hade blivit med i en ridklubb från början - ganska många svarade (kanske inte så förvånande) hästen och ridningen. Sen gällde det varför vi var kvar i föreningen - och då kanske det handlade mer om sociala bitar, att man trivdes att folk var snälla och att det var roligt. Sen kom vi in på den lite mer komplexa delen - varför man engagerar sig i föreningen. En viktig nyckel för alla som vill få fler aktiva är ju att börja med att fråga sig varför man själv är aktiv. Här var svaren mer spretiga. För att man ville bidra, eller förändra. För att man ville hjälpa till eller ge tillbaka till föreningen för att man själv blivit väl bemött när man var ny. Några ville hjälpa till för att alla andra gjorde det och det var roligt. 

Föreläsaren från Medlemsutveckling fortsatte med att prata om fyra delar som man anser behövs för att skapa aktiva medlemmar

1 Viktigt
2 Trevlig
3 Roligt
4 Givande

Alla dessa saker behöver inte finnas för att skapa engagemang men några av dessa brukar vara drivkraften till att människor engagerar sig. 

Många av de som var där vittnade om att bli inkluderad, att bli tillfrågad var den avgörande faktorn i att engagera sig. Flera trodde att fler skulle engagera sig om de blev tillfrågade, och visste vad som förväntades av dem.

Jag tror det är väldigt sant. De flesta vill vara med och hjälpa till, men ingen vill verka dum eller okunnig. Om man är ny är det extra läskigt att tacka ja till att hjälpa till om man inte vet vad det är man ska göra. Kanske framstår man då som okunnig. 

Hur skapar man då mer engagemang och delaktighet? Den ständiga frågan, som förmodligen inte har ett lätt svar. Men jag tror att om medlemmar känner sig delaktiga och välkomna och vet hur de kan göra rätt, då hjälper folk gärna till. Om de får en konkret fråga om att kanske baka en sockerkaka till kaféet, eller kanske hjälpa till och bära fram hinder kvällen innan ett par timmar. Då är det lättare att säga ja än om man får frågan att sitta i styrelsen eller göra något mindre konkret på någon tävling.

Har man sedan bakat den där sockerkakan och får höra hur bra den sålde i kaféet. Eller får ett ordentligt tack för att man hjälpte till att bära fram bommarna. Ja, då kanske man vågar sig på att stå i insläppet eller på banan vid nästa tävling. Eller kanske bakar två kakor...

Man får nya vänner, man känner sig delaktig i ett större sammanhang - och det är ju faktiskt roligt. Jobbig, ja visst, tidskrävande - ja det också. Men det är roligt. Vi skapar något tillsammans och vi har skoj. Trots att det kanske bara handlar om att vi bär massor av saker på vår fritid. 

Så inkludera de som inte varit med tidigare är mitt råd. Och säger de nej? - Fråga igen en annan gång. Ge konkreta förslag på uppdrag istället för allmänna "kan du hjälpa till" eller "vi behöver funktionärer". 

Många ungdomar som engagerar sig senare säger just det, fråga igen. -"Första gången kanske jag inte vågade säga ja. Sen funderade jag på det, sen frågade ingen igen. Om jag hade fått frågan fler gånger hade jag engagerat mig mer." 

Det kan verka tjatigt men jag tror att det är bra med lite tjat - så länge det är uppmuntande "vi skulle tycka det var så roligt om du också kom" eller "vi behöver din hjälp, du bakar ju så himla goda bullar". Mer än "ingen hjälper till", "kan någon komma och bygga hagar". Ja ni förstår vad jag menar. 

Trevlig helg och njut av solen och alla ni som ska ut på tävlingar - säg nåt uppmuntrande till alla de som engagerar sig för att det ska bli tävlingar.